Frusen Tuva

Kall och frusen ligger ängens tuva,
kan ej, får ej någons väg förljuva.
Kall och frusen gömd i snö och driva,
intet har hon, intet kan hon giva,
men om sol och vår de kommer bara,
tuvan kunde åter blomprydd vara.

Ängens tuva liksom mångens hjärta,
med dess dolda, tråna, dolda smärta.
Ville älskas, ville kärlek giva,
möttes blott av kölk och snö och driva.
Möttes blott av köld i världen kalla,
oförstådd hon gicks förbi av alla,
men om sol och vår de kommer bara,
frusen tuva skall då åter blomprydd vara.

Text: 
(Trad. dikt?) 
Musik: 
Maritza Horn & Marie Bergman 

Mycket om denna visa känner vi inte till. Vart musiken kommer ifrån står klart, och en gissning är att texten från början är en dikt. Förutom det kan sägas att Eskil alltid gnälla på Eskil om att "det där minsann inte är en visa som passar sig för drängar att sjunga". Detta till trots hörs den med jämna mellanrum på Galten.