Sju Böner om Nåd

Kriget för de sju nu förlorat är,
de beger sig hemåt med sin slagna här.
För att skona sitt folk och sona sitt dåd,
de sänder sju brev med sju böner om nåd.

En vädjan om mildhet mot soldater och folk,
själva kan de falla för segrarens dolk.
Men fram till vargen budet ej når,
och hären framåt mot länderna går.

Ovetande om de besegrades fred,
han hinner dem fatt där på dödens hed.
De sju slogs till grunden i ett stort sista slag,
i Tirads historia en sorgens dag.

...
...
I striden fallna, soldater låg,
döda kroppar vart än man såg.

Med sorg i hjärtat och tung i själ,
Vargen lyss till vad fånge mäl.
Han förtäljer om brev som konungar sänt,
och frågar sen undrande om det som hänt.

Vargen han rider med ilsken blick,
han förstår nu varför han ej breven fick.
Förrådd av något som blod önskar se,
Vargen förbannar och önskar död och ve'.

Åt förrädaren själv och hela hans led,
för förrädarens skull han förgäves stred.
Mot konungar sju och hela dess här,
av vrede och sorg nu betyngd han är.

Hem han kom med ära och glam,
i folkets ögon han striden vann.
Men snart ett sorgeligt bud han får,
att hiskliga dåd sker i krigets spår.

Härolden såg död, kanske blev de fler?
Ett bud så berättar vad mera som sker:
"Gamla och unga skall sona de fallnas lik!"
Soldater med döva öron för offrens skrik,

...
...
utför sitt värv och Illern färgas röd.
Att hysa förrädarn' blev bybornas död.

Byn som föll offer nu söker ett svar,
de undrar som mest vem förrädaren var.
Om han i livet är skall han finnas och dömas,
och på allt blod skall sen kroppen tömmas.

Till allmän beskådan hängs sedan hans lik,
driv genom hjärtat en påle, en spik.
Så förrädaren aldrig kan gå igen,
lugnet i byn kommer åter sen...

Text: 
Per Bergman

Musik: 
Pjär Åker 

Texten skrevs som inledning till lajvet "Sju böner om nåd", och tonsattes sedan av barden Rund. Året var 39 e GK f, och visan handlar om Tirads krig mot de sju rikena i norr.