Furst Olvos Död

På Tyrs ängar gör furst Olov halt
om illdåd varslar vinden kallt
Vargen närmar sig med fart
han finner oss rätt snart

Sju kungarikens herrar gör sig klara
att land och ära få försvara
de förbrutit sig rätt svårt
men har bett vargen om förlåt

Vår här gör halt
det blåser kallt
vi vet oss ingen råd
Vargen giver ingen nåd

Vår furste Olov och hans maka
Vargens vrede skall få smaka
ingen mening med att fly
morgonstunden snart skall gry

Furstinnan Lorianne ler
och sin make sen hon ber
- Jag skänkt dig mitt hjärta
jag är ju ditt liv
låt mig dela din smärta
jag vill ge dig mitt liv

En riddare så kommer fram
faller på knä i jord och damm
sin tro han svär nu dessa två
att fursteparets dotter rädda få

Furst Olov ropar högt - Se hit
folket tittar hörsamt dit
upp han håller dotterns högra arm
där hon sitter vid sin moders barm

- Minns detta märke som ni sett
när vår dotter kräver ut sin rätt
tillbaka hon kommer när tiden är inne
låt detta befästas uti erat minne

Skön Lorianne sveper sitt röda hår
men fäller inte en endaste tår
ger riddaren barnet vid sitt bröst
- Rädda henne det blir min tröst

Rid till kung Marco i Elgads land
be att han håller över henne sin hand
Riddaren rider bort i hast
han unnar sig icke någon rast

Innan natten kommer åter
folket från Segoria gråter
Tyrs ängar färgas röda
vårt furstepar är döda

Text:
Okänd

Detta är ett tragiskt poem om Segorias furstepars död under de sju rikenas krig mot Kung Gyllenek, och om den nuvarande furstinnan Anya Segersälls räddning.