Khapûl betyder illvätte. Khapûler är inte släkt med orcher på något
sätt. De härstammar inte heller från något av de övriga vätter raserna heller.
De är en egen ras.
Illvättar är små varelser och illistiga. De är modiga när de behöver vara det
men är inte dumdristiga.
De bär praktiska kläder i läder och tyg. Flertalet khapûler bär läderstövlar och
rasen är ypperlig som spejare, bågskytt eller lönnmördare. Khapûler bär sällan
rustningar. Ifall de bär rustningar så är det läderharnesk och liknande lätta
skydd.
Man kan lätt känna igen en khapûl genom att rasen är liten och slank, deras
spetsiga näsor och långa öron samt deras sätt att föra sig. Att kalla en khapûl
för skogsvätte är en grov förolämpning, likafullt är det nästan en grövre
förolämpning att kalla en khapûl för en dagalush.
Intelligens: Khapûlen är den intelligentaste av de fyra raserna. Deras hjärna är mer kapabel till att hantera information och minnas den. Det är oftast khapülen som kan riktig magi bland svartbloden.
Hudfärg: Svart med grå toning.
Ålder: En Illvättes liv är kantat med intrigspel och lönnmord. Därav är deras livstid i allmänhet ganska kort. Endast de riktigt skickliga överlever den hårda vardagen. I Teorin kan en Illvätte bli över 300 gammal, dock så är det få som överstiger 100 år.
Den största skillnaden mellan Orchers och Illvättars samhällen är troligen att orcherna oftast styr med styrka. Där styr oftast illvättarna med intellekt och slughet. Orcher litar på råstyrka och våld och tar oftast ut dig utan någon större förvarning och då oftast med ett gammalt hederligt frontal anfall. Illvättarna väntar istället, och slår till när du är som svagast.
Vad gäller organisation så är det ganska mycket vanligare med större samlingar illvättar på samma ställe än med orcher.
Illvättar tenderar att centralisera hela sitt samhälle till en punkt med en
ledare som styr över hela samhället.
Det är sällan illvättar tillhör en orch grupp eller stam, utan de är oftast
hyrda till att utföra uppgifter som orcherna kanske själva inte har så hög
kunskap i inom gruppen. Ofta hyr orcher grupperingar av Ilvättar som spejare
eftersom de är mycket bättre på uppgiften än den generelle spejar orchen.
Illvättar är ypperliga p.g.a. deras mer eller mindre medfödda förmåga att smyga
bra, samt deras goda syn, deras utvecklade hörsel och utomordentligt bra
luktorgan.
Fallet när illvättar tar till sig orcher är ganska ovanligt. Det finns tider då dem två raserna allierar sig och strider mot samma mål, men dessa är dock fåtaliga. Det fanns till exempel gott om illvätte spejare och lönnmördare bland Dovboshs orch härar när de invaderade Artaria.
Oftast finner man illvättar högt uppe i bergen i gruvor där de bygger sina samhällen. Det sägs att det finns flera städer som de har byggt upp men ingen vet riktigt var de ligger.
Honorna i illvätte samhället har högre status än hos orcherna och dagalusherna. I större samhällen är det oftast en hona som är ledaren. Det ryktas om att det finns en mäktig och urgammal illvätte kvinna som styr med järnhand över en ett stort samhälle med illvättar. Den grupperingen av illvättar har inte setts till på århundraden och det sägs att det är hos dem man kan finna en av de fabulösa stenstäder som de har byggt i ett berg.
Avkommorna hos illvättarna sköts om väldigt bra. Det ses till att de blir lärda det de behöver veta samt en plats i samhället.
Äldre khapûler har stor makt på grund av deras livserfarenhet. Oftast drar sig en äldre khapûl sig tillbaka och blir rådgivare eller lärd inom samhället. De yngre får roa sig med krigiska nöjen.
En illvätte kan ta sig nästan vilket yrke som helst. Här följer ett utdrag över några av dem.
Jägare:
Fäller villebråd och placerar ut fällor. Förser stammen med kött.'
Samlare:
Allt som kan plockas från marken eller buskar/träd är samlarens område. Bär,
frukt, svamp, ved och rötter är vanliga införskaffningar.
Gruvarbetare:
I och med förökning inom bofastas samhällen behövs det byggas ut. Och
gruvarbetarens uppgifter ligger däri, men den skaffar även fram guldmalm och
ädelstenar i sitt arbete.
Smed:
Framställer vapen, rustningar och redskap. Smeden är en oftast en konsnär
inom sitt gebit. Khapûler tycker om att ha utsmyckade vapen och rustningar och
redskap. Smeden är oftast dyr i drift har ofta flera privilegier.
Shamanen:
Utför ceremonier och ritualer. Agerar även läkare åt stammen med hjälp av
örter och drycker.
Står oftast vid sidan om hierarkin och ses med stor respekt. Shamanen beskrivs
nedan.
Hantverkare:
Tillverkar redskap och övrig utrustning som inte kräver smideskunskaper.
Utrustning som inte kan tillverkas plundras. I krigstid skapar de ofta väldiga
och överdimensionerade murbräckor och katapulter.
Krigare:
Alla stammar har mer eller mindre krigare som är ständigt tjänstgörande.
Antalet beror på omgivningen och klanens tillgångar.
Diplomater:
Khapûler tycker om att tänka och politiska intriger mellan andra illvätte
samhällen är ett mycket omtyckt nöje. När det gäller andra raser så är det inte
det första man gör, sänder ut diplomater.
Rådgivare:
Oftast något som de äldre tar till för att se till att samhället inte förlorar
värdefull kunskap.
Ofta har varje samhälle flera spirituella ledare, shamaner. Deras uppgifter
är att utföra stammens ceremonier och ritualer. De agerar även som rådgivare och
vise män åt ledaren när hon/han ställs inför svåra beslut. Bland de övriga
svartbloden, orcher och dagalusher, är det bara ett fåtal shamaner som kan magi.
Men bland khapûlerna är det många som lyckas uppnå magi. De få som inte lyckas
uppnå magi förlitar sig på sina örtkunskaper samt illusionstrick med hjälp av
stora eldar och andra distraktioner för att skapa fruktan. Somliga shamaner
försätter sig i trans, ofta med hjälp av olika drykcer och/eller andra droger
för att kommunicera med andar. Spådom är heller inget ovanligt. Ben, tänder,
stenar och andra föremål kastas i uppritade symboler och kan t.ex. avgöra
huruvida ett fälttåg är en bra idé eller inte. Shamaner har ofta en eller flera
lärjungar med sig. Dessa agerar som tjänare till shamanen och får sällan lära
sig något matnyttigt. Shamaner som kan äkta magi kan inte lära ut den
hursomhelst, och dom övriga shamanerna lider av samma problem då dom inte kan
visa sin lärjunge att dom är bluffmakare. Oftast lär sig lärjungen örtkunskap,
samt hur ritualerna och ceremonierna utförs. Kommer lärjungen på att hans mentor
är en bluffmakare slår han ofta ihjäl honom i vrede över att ha blivit lurad,
utnyttjad och pryglad i åratal. Efter en sådan händelse brukar dock lärjungen
axla rollen som shaman inom stammen, givetvis med den tidigare shamanens
”krafter”.
Samtliga raser, frånsett olog-hai, har shamaner.
Ritualer inom illvättarnas samhälle är shamanernas yttersta sätt att visa sin makt. Liksom det är i de flesta andra rasernas samhällen. Ett otal ritualer figurerar i shamanernas repertoar. En del innefattar blodsoffer för att blidka demonerna och få dem att vända deras blickar ifrån illvättarna för en tid. En del för att rena personer eller föremål från elaksinnade andar, vissa av dessa väldigt smärtsamma och destruktiva. Andra ritualer har att göra med att kontakta andar och väsen för att få reda på vad som komma skall. Det mesta finns, kan man kort och gott påstå. Heltäckande i den här frågan är dock att Shamaner tenderar att göra det hela väldigt effektfullt med rök, eld, mäktiga stämmor och konstiga ljusspel för att ytterligare trygga sin makt i klanen, för alla vet ju att det gemene khapûlen fruktar mystik och andra ting som är svåra att sätta fingret på.
Shamanerna har även hand om de otaliga cermonier som präglar illvättens liv.
Vid de flesta manbarhets riter/mognadsriter står en shaman och mässar och
stänker olja och bränner rökelser. Shamanerna är även närvarande när en ny
ledare ska inta sin position och när en gammal ledare dör.
I stort så är både ritualer och cermonier bara smådelar av en illvättes liv och
shamaner måste kämpa hårt för att behålla sin position i samhället.
Illvättarna skiljer sig från de övriga när det gäller extrem fruktan från
okända ting. Men på grund av deras starka magiska shamaner så har de ändå ett
starkt drag av det som orcher och dagalusher har, rädsla för det övernaturliga.
Den tro och religion som praktiserar bland khapûler handlar om andar och inte om
gudar. Andarna antas ibland ta en humanoids gestalt, en del med djurhuvuden,
andra med vederstyggliga demoniska anleten. Ett antal andar anses vara väsen som
inte går att se eller ta på.
För att hedra andarna finns det enkla ritualer och cermonier. Merparten av
andarnas skäl till existen handlar om fruktan från svartblodens sida. Ett fåtal
handlar om hopp och några handlar om njutning.
Kunskapen om dessa andar kommer från shamanerna. Shamanerna är oftast de som
tillverkar symbolerna för de olika andarna och även tolkar andarnas tecken när
någon ande vill förmedla något. Flera av andarna som tillbes härstammar från
svartblodens tidigaste historia och bortom den. Det är allmäna andrar som de
flesta känner till, men för den delen så tillber inte alla dessa.
För den generella illvätten är religionen något som är en del av samhället. Det
är ett sätt att mota det övernaturliga. Bland illvättar finns det många religösa
fanatiker och det finns tillfällen i olika samhällens historik där shamanerna
har försökt tillskansa sig makten på grund av sina många följeslagare.
En illvätte är rädd för döden och föredrar att planera så att motståndaren
hamnar där istället för honom/henne själv.
Vid en illvättes död behandlas kroppen varsamt. Det bärs bort, tvättas, gnids in
med oljor och det, ifall tillfälle ges, sker cermonier och invecklade ritualer
över den döde. Efteråt begravs kroppen och det placeras offergåvor i graven.
Desto större rang på illvätten, desto mer saker placeras i graven. Högt
placerade illvättar kan få stora rum i bergen som personliga gravkammare.
Illvättar tycker om att utsmycka sig själva, de smyckar sina vapen, dekorerar
sina kläder med broderier och annat. Till och med väldigt lågt ställda illvättar
försöker förhöja sina klädedräkter med broderier. Det är oftast krigare och
spejare som föredrar att låta bli så mycket prål, men det har naturliga
förklaringar och har ingenting med att de inte vill eller har råd med det.
Ben, fjädrar och annat som kan inhämtas från naturen är ingenting som det
generella svartblodet brukar bära på sig. De som tar till såna dekorationer är
shamaner.
Illvättar är praktiskt lagda och har stor fallenhet för tillverkning. Oftast
tillverkar de sina saker själva inom samhället. De använder guld och ädelstenar
som betalningsmedel. Ibland så handlar illvättarna med människor med låg moral
och även med orcher. Från dem får de material som de har ont om.
Från både människor och orcher kan illvättarna köpa slavar som de ibland
använder till tyngre arbeten som de själva inte vill röra vid.
Khapûlernas språk har glömts bort i dimmornas begynnelse. Det ersattes med orchernas kanthuggna Burzjab, Urukgîjab eller som det kallas på människospråket, Svartiska. Genom sin kontakt med människor har vissa illvättar tagit till sig att prata människospråk.
Khapûler är otroligt revirmedvetna och låter ingen passera över deras
gränser. Deras spejare är ständigt på jakt efter varelser som försöker attackera
dem eller göra räder. Främsta fienden är andra illvätte samhällen, sedan är det
olika orcher som försöker tillskansa sig varor genom snabba räder. De samhällen
som är byggda i djupa grottor har ett absolut skydd mot yttre fiender, frånsett
mot andra illvättar.