Detta är en beskrivning av hur mörkeralver ska spelas i
Eleria-kampanjen. Om du vill spela mörkeralv i Eleria-kampanjen ska du läsa
denna information och respektera kraven vi ställer.
Om du inte skall spela Mörkeralv i Eleria-kampanjen bör du sluta läsa här. Om du
inte kan låta bli att läsa, får du bortse från denna kunskap när du spelar din
roll på lajven.
Mörkeralver har vit hy och svart hår. Det spelar ingen roll om man kommer från en annan kontinent, alla ser likadana ut.
Handelsmän, diplomater, budbärare, spejare, kartritare, skrivare, tjänstefolk till adliga roller.
Använd fantasin. Alla mörkeralver är inte krigare eller adliga utan det finns
även mörkeralver med ”vanliga” yrken. Som exempel så är budbärare är viktig
roll, men har av någon anledning blivit ytterst sällsynt…
Tänk på att de yrken ni anmäler er som är begränsningar på ert lajvande, har
gruppen ingen diplomat, vem för då gruppens diplomatiska talan?
En prästinna står inte med ett vapen i handen när det är strid, en krigare är
inte ute och samlar örter, magikern bakar inte bröd, en druid springer inte med
bud. Era yrken är era uppgifter.
I Alliansen är det krav på att spela sitt yrkesval. Så tänk på vilka yrkestillgångar ni har i er grupp.
En gemensam faktor bland alvraserna är att de har en ande istället för en själ. Att ha en ande är en av anledningarna till deras istortsätt oändliga liv.
Mörkeralver föds mycket sällan numera och av vilken anledning vet ingen. När en mörkeralv trots detta föds eller när en äldre mörkeralv dör samt när två mörkeralver förenas i äktenskap så hålls det alltid stora festligheter till dessa händelser. Oftast så reses monument eller liknande för att bevara minnena av dessa.
Födsel
Födsel hos mörkeralverna ser väldigt olika ut beroende på familjeyrket. En
krigarfamilj hedrar födseln genom att en fest anordnas där rikets krigsfurste
välsignar barnet för lycka och framgång i sitt framtida yrke. Föds det ett barn
inom en hantverkarfamilj så välsignar en mästare barnet samt ger en gåva till
barnet för dess framtida hantverksutveckling.
Ceremonierna varierar för de olika yrkesgrupperna men det är alltid en mästares
välsignelse som ges.
I vissa fall så avbryts den traditionella ceremonin för barnet utav en mästare
från en annan yrkesgrupps närvaro. Mästaren känner av att barnet ska gå en
speciell väg och kommer då för att berätta för föräldrarna vad barnets framtid
är. I sällsynta fall är det en magiker eller överstepräst som känner av att det
föds ett barn som ska studera de högre konsterna och hämtar då barnet omedelbart.
Dessa barn återförenas med sin familj först när de examinerats från sin skola.
Äktenskap
Äktenskapen arrangeras väldigt ofta av föräldrar eller högre uppsatta i mörkeralvsstyret för att försäkra och förstärka ett rikes maktposition. Ett rike som lever utav endast handel förenar utan tvekan sitt kungahus med ett rike som innehar en stor krigsmakt. Känslor är extremt ovanligt utan status är den ledande biten.
Död
Bortgång är en naturlig händelse där familjen och vänner tillsammans firar
den uppvaknades glädje, oftast genom en återblick i den bortgångnes liv och
ibland skapas en legend kring den fallne för att föreviga dennes tid på jorden.
Den fallnes kropp genomgår flera olika ceremonier beroende på familjens status
samt yrkesgrupp.
Det enda kända släktskapet mellan mörkeralv, drow, högalv och skogsalv verkar
vara att de alla har ande istället för själ.
Alla försök att korsa olika alvsläkten med andra raser eller varandra har varit
fruktlösa.
Mörkeralver tillber sina egna aspekter. Men alla vet att det var Môrëss som var den förste. Mörkeralver diskuterar inte religion med lätthet utan alla mörkeralver vet att en diskussion om gudanamn kan orsaka öppet krig. Hur de olika rikena hedrar sin/sina aspekter är individuellt. Ifall utsända från ett rike besöker ett annat så meddelas besökarna omedelbart om hur värdrikets tillbedjanssätt ser ut så att dess besökare kan ta seden dit de kommer, viktigt att se skillnad på information och diskussion. Detta förhindrar att dispyter om huruvida olika riken tillber sin/sina aspekter. Att man tar seden dit man kommer gör man av hövlighetssjäl, man är ändå på andras mark.
En diskussion om religion mellan mörkeralvslajvare är frivillig. Det ska dock markeras starkt att ifall man förolämpar den andra partens religiösa synsätt och det leder till att man avrättas på grund av detta, så kan det mycket väl ses som en godkänd anledning. Religionen är personlig och ska inte användas som ett försök att förtrycka andra mörkeralvslajvare.
De individer som kan kommunicera med guden är Präster eller Översteprästen. I ett rike kan det finnas flera präster men endast en Överstepräst. Dessa mörkeralvers enda sysselsättning är att meddela riket gudens ord.
De första
De mörkeralver som blev skapade av Môrëss kallas förstfödda.
De förstfödda var mörkeralvernas lärare, och de som beredde vägen för
mörkeralverna.
Bara ett fåtal av dom förstfödda finns kvar i världen, då de flesta har med ande
och kropp gått Môrëss till mötes.
De fåtal som finns kvar är alla urfurstar i olika riken.
Att möta en av dom förstfödda är något ingen varelse skulle kunna glömma då
deras blotta närvaro påminner om skapelseögonblicket och Môrëss egen kraft.
Mörkeralverna klär sig helt olika i dom olika rikena och samhällsskikten. De verkar också kunna bära nästan vilka färger som helst i sina klädedräkter, men svart verkar vara den färg som de flesta föredrar.
En mycket vanlig förekommande utsmyckning är att man kantar sina kläder med
sitt rikes färg. Broderier och dylikt görs i metalliska färger så som guld
silver och brons men även rikets egen färg förekommer i broderier.
Var noga med att gruppledaren tar kontakt med respektive kontaktperson och
hör efter ifall den färg ni tänkt använda för er grupp är ledig. Två grupper kan
ha samma färg om den ena är mörk och den andra så pass ljus att man inte kan ta
miste.
Ansiktsmålningar och ansiktstatueringar är vanligast bland kunskapsyrkena. Detta
för att statuera sin status och fullkomlighet. Vissa mörkeralver pryder även
sina kroppar med antingen smycken eller tatueringar av olika estetiska och
religiösa själ.
Det språk som en mörkeralv idag lär sig är det såkallade allmänspråket.
Beroende på yrke studerar alverna sedan på egen hand andra språk.
Det språk som talades av de första mörkeralverna i skapelsens begynnelse har
genom åren försvunnit helt från det vardagliga livet. Mörkeralverna vördar detta
språk ömt och vill inte nedlåta sig till att besudla det i vardagliga sammanhang.
Så nu är det endast vid mycket speciella ceremonier och speciella högtidliga
tillfällen som språket används. De skriftrullar och böcker som är skrivna med
detta uråldriga språk förvaras i dolda kamrar som endas ett fåtal hemligt
utvalda mörkeralver har tillgång till.
Observera att mörkeralver inte använder sig utav Quenya, Sindarin eller drowernas egna språk. Mörkeralver använder sig utav allmänspråket.
Druider bär absolut inte vapen av någon form. Om du som druid vill bära en kniv till ditt arbete att skära örter med så är det en sak men inget utöver det. Druider är inte en stridande roll på något sätt. Druider kan läka skador med örter och brygder samt har en djupgående kunskap om kroppens anatomi. Det är endast helare som kan blanda motgifter samt brygder för att underlätta läkande och lindra smärta. Det är endast de druider som uppnått fullkomlighet (grad 5) som kan hela med en handpåläggning. Den kunskapen ges genom ett gudomligt ingripande som tecken på en fullärd druid. En handpåläggning innebär att mästaren drar ut skadan ur kroppen på den skadade och in i sig själv. Detta orsakar ingen smärta för den sårade. Efter en handpåläggning krävs det att mästaren vilar. Vilan varar i ett dygn då druiden är okapabel till allt annat än vila.
Mordans kan förvärra skador och smärta med hjälp utav örter och brygder. De använder sig flitigt utav olika redskap i sin tortyr för att maximera smärtan hos sitt offer. De har mycket goda kunskaper om kroppens anatomi oavsett rasen de ska tortera. De är kunniga i att brygga gifter som förstärker tortyren eller förhindrar läkandet utav smärtsamma sår. De har ingen kunskap om dödliga gifter då dess uppgifter inte handlar om att orsaka död. När en mordan uppnår fullkomlighet (grad 5) inom tortyr och tar titeln mästare välsignas denna mörkeralv utav guden med kunskapen om handpåläggning. En handpåläggning från en mästare är så pass ren smärta, att kroppen tar den maximala skada som bara är möjligt utan att offret dör. Detta är oftast det mest effektiva sätt att få fram information. Efter en handpåläggning krävs en ett dygns lång vila för mästaren då denne är okapabel till allt annat än vila.
Har du en roll som mordan eller druid och har uppnått grad 1 i kunskap måste du sy fast en markering runt vänster överarm. Markeringen är ett 2 cm brett vitt tygband som ska gå runt hela överarmen. Detta band markerar vilken grad du är i ditt yrke och graderingen får absolut inte döljas. Graderingen ska tydligt ses på långt avstånd för att lajvare ska kunna agera rätt mot den mordan/druid man möter. När din roll stiger till grad 2 så ska du sy fast ännu ett band för att markera din nya yrkesnivå. Syr du inte dit graderingen du uppnått så har du inte heller de kunskaper som medföljer. Om din roll ännu inte har uppnått första graden i kunskap genom att besöka och godkännas hos shamanen så ska du ta med ett sådant vitt band till lajvet ifall din roll avancerar i grad. Då får du sy fast bandet på området eller be en kontaktperson om hjälp. Din karaktärs kunskapsgrad är antecknad hos kontaktpersonerna, och alla försök att fuska till sig en högre grad som att sy dit en grad utan att fått det godkänt av shamanen kommer resulteras i att all kunskap hos din roll försvinner permanent och du kan aldrig lära om dig den. Denna regel har inga undantag.
Till sättet är mörkeralver lugna och behärskade. Dom visar mycket sällan sina känslor öppet, utan kan diskutera saker utan att brusa upp. En mörkeralv som tappar humöret är en ovanlig syn. En mörkeralv bryr sig mycket sällan om olika förolämpningar så länge dom inte berör mod skicklighet, lojalitet/heder samt religion, sådana förolämpningar slutar aldrig väl.
Det är denna självdisciplin som gör att en mörkeralv inte tappar kontrollen i en strid så som bärsärkar gör. Det är en skräckinjagande syn att se en fiende som inte visar några som helst känslor i striden, varken vrede eller smärta, en mörkeralv strider och faller under största möjliga tystnad. De blir skadade och får sina kroppsdelar obrukbara men skriker inte, troligare är att de låter undslippa ett stön av smärta.
En orubblig faktor i en mörkeralvs enorma heder är att de absolut inte bildar blodsband med andra raser. Man skapar inte heller ”allianser” åt alla håll och kanter med lättsamhet, utan då hellre en överenskommelse. Allianser med människor ses som en skymf och en förolämpning, en överenskommelse däremot accepteras
Mörkeralverna lever i riken; dessa riken kan variera oerhört i storlek. De flesta riken ligger i otillgängliga bergskedjor eller på andra platser långt från andra rasers bosättningar. Undantag finns dock, som alltid. Runtom dessa riken finns även mörkeralver som bor i mindre byar. Dessa mörkeralver är vanligtvis mindre förfinade än sina stadslevande släktingar då mycket av deras tid går åt till att odla marken och föda upp boskap till riket. (Ja, det finns mörkeralver som gör sånt!)
I fredstider styrs riket av en Furste och/eller Furstinna.
I krig tar Krigsfursten över makten och bestämmer över armén både när det kommer
till försvar och anfall. Det är även denna Krigsfurste som har ansvar för
furstefamiljens säkerhet i fredstid.
Mörkeralverna är ett högkulturellt släkte men också mycket skickliga krigare.
Mörkeralvernas beväpning och rustning skiljer sig lika mycket åt mellan rikena
som deras kläder gör. Vissa riken har ingen användning för beridna krigare medan
andra riken utgörs endast utav dessa. En gemensam faktor hos alla stridande
mörkeralver är dock en stark och orubblig heder.
Då mörkeralver sällan använder lönnmördare så finns inte det som yrke, utan det är några få spejare som specialtränas och använd som detta när det behövs. Detta är ytterst ovanligt eftersom uppgiften lönnmord fullständigt saknar heder.
Ifall man tänkt anmäla sig som lönnmördare måste man i sin ansökan ha en utförlig beskrivning om varför man skall spela detta yrke. En lönnmördare som åker fast har inga rättigheter överhuvud taget utan behandlas omedelbart som en Peri. Den gruppering som lönnmördaren tillhör kommer ta fullständigt avstånd från lönnmördaren och förneka all kännedom om denne för att inte själva riskera att straffas med Peri.
Mörkeralver är mycket disciplinerade när det kommer till strider, disciplinen är så pass stor att mörkeralver strider i total tystnad, de skriker inte ens när de blir skadade. De kommer till ett slagfält eller en strid likt spöken och försvinner på samma sätt. En krigare går aldrig emot en order. Detsamma gäller för befälhavarna över olika grupper, krigsfurstens ord är lag.
Varje vapengrupp har sitt eget befäl som står i direkt kontakt med
krigsfursten. Vapengrupperna består inte av blandade krigaryrken; bågskyttar är
en vapengrupp, svärdsmän en och sköldbärare en annan. Grupper som är utsända
till ett annat rike har dock oftast blandade vapengrupper för att på mest
effektiva sätt kunna utföra sina uppgifter.
Så alla order som gruppen får från sitt befäl är en direkt order från rikets
krigsfurste.
Det som avgör vilket yrke en mörkeralv har beror helt på från vilken familj denne härstammar. Enda undantaget är när det gäller yrken som är bundna till religion, Präst och Överstepräst, de mörkeralver som går i lära till dessa är utvalda av guden.
Det viktigaste är att saker görs av de mörkeralver som är mest lämpade för uppgiften i fråga, oavsett om alven är man eller kvinna. Mörkeralver är därför fullständigt jämlika i sin könsuppdelning.
I Fredstid.
Besluten fattas ofta genom att den styrande delen av ett rike vidarebefordrar
information till sina rådgivare. Rådgivarna tar upp dessa saker så att fursten
kan ta beslut.
Det är sedan rådgivarna som skall meddela för folket vad fursten har beslutat.
I Krigstid.
I krigstider kallar krigsfursten på de olika befälen och dessa samlas för att få sina order. Då närvarar även fursten för att direkt kunna ta del av vad som sker. Det är även vid detta tillfälle som fursten får veta om denne med sin närmsta familj kommer att skickas till en säker plats.
Hur Mörkeralver straffar sina skyldiga för olika brott, skiljer sig från rike
till rike.
Men dödsstraff är vanligt i alla riken samt Peri.
Om mörkeralven begått ett så pass grovt brott som inte kan förbises med en enkel avrättning så använder man sig utav Peri. Mörkeralven blir märkt med ett tecken som kommer direkt från guden samt förlorar all sin rätt till respekt och det liv han levt. Alla rikedomar tas ifrån honom och hans hem bränns ner. Även mörkeralvens familj blir lidande utav straffet och jagas som en flock pestsmittade djur.
Spejare jagar, samlar bär och örter och fiskar i fredstid men återvänder omedelbart till armén när riket måste försvaras. Det finns jägare som inte är spejare, men det finns inga spejare som inte jagar. Krig kommer och går men äta måste man göra varje dag.
Mörkeralver jagar samt brukar skog och mark för att klara sitt uppehälle.
Skog fälls där det behövs för utvidgande av städer, borgar och byar. Djur jagas
men utan att skada beståndet och allt tas tillvara av bytet. Trots att
mörkeralver inte har samma höga förståelse för skog och natur som skogsalverna
har så är de fullt medvetna om att man inte kan skövla ner och förstöra naturen.
Man måste värna om den för att rasen inte ska gå under.
Gruvor av allehanda slag är något nästan alla riken har gott om, men så gott som
alla gruvorna ägs av dom olika adelhusen. Dessa bevakas strängt.
Handel hos mörkeralverna skiljer sig oerhört åt från rike till rike. Allt baseras på rikenas egen resursnivå. Handelsavtal mellan olika riken bedrivs med ypperlig kontroll samt en stor heder. När ett handelsavtal skrivits under så bryts detta samarbete inte med lättnad. Vid svek eller förräderi av ett handelsavtal så är mörkeralvernas heder besudlad och detta leder oavkortat till krig. Handelshusen som sköter allt vid handelsavtal är en fruktansvärt respektingivande del av riket då detta är porten och nyckeln till rikets överlevnad.
Mörkeralviska hantverkare går i lära hos en mästare för dess valda hantverk. Det händer ibland att hantverkare skickas med i diplomatiska grupper till andra riken för att lära sig om en ny sorts metall eller möjligtvis för att assistera ett handelsavtal för en viss vara. Dessa hantverkare är en ypperlig fördel vid prissättning av den aktuella varan. Hantverkare beundrar och berömmer ofta andras välgjorda arbeten och lär av varandra för att kunna åstadkomma ännu vackrare och dugligare ting. De skickligaste hantverkarna är de som leder olika gillen och ses som sanna mästare som vigt sitt liv åt hantverket. Vid sällsynta fall reser även dessa mästare ut i handelsärenden på egen hand.
Mörkeralvers syn på människor är att de till större del är dugliga som tjänstefolk eller offertrupper i arméerna. Människor som ras handlar mycket ologiskt och förhastat utan tanke på konsekvenserna av sitt handlande. De är själviska som ras. Vid större krig med människor så tas sällan några fångar utan de flesta dödas. Endast de som kan användas till slavar eller liknande sparas. Trotts allt detta så händer det att mörkeralverna bedriver handel med vissa människoriken.
Varelser som inte har något vettigt användningsområde för en mörkeralv.
De är istortsätt omöjliga att få någon vettig information av. Man har lagt märke
till att där de finns frodas naturen.
Värdiga krigare, kan användas mot betalning i arméerna som extratrupper.
Är oftast mycket hetsiga av sig, de är farliga motståndare även för en vältränad
mörkeralv.
Logiska ledare för svartbloden.
Respekterar stor styrka och skicklighet i strid, Elitkrigare hos svartbloden. Är
om möjligt ännu mera krigiska än Orcherna, och är fruktansvärda motståndare även
för den bäste mörkeralv.
Studerandes i sina städer planerar de saker endast de känner till. De är en ras med mycket mystik och förmodligen mycket kunskap. Ses sällan utanför städer. Det är den alvras som mörkeralverna har minst kontakt med.
Skogsalverna är den mest harmoniska utav alvraserna. De är skickliga
hantverkare, ypperliga jägare och mycket värdiga fiender. Skogsalverna besitter
uråldrig kunskap om naturen och respekteras utav äldre mörkeralver som ser dessa
alver som en utav naturens egna skapelser.
Handelsavtal kan sättas mellan mörkeralver och skogsalver ifall ett gemensamt
mål sätts upp. Det vore dåraktigt att bortse från en sådan chans.
Kunskap om drow har alltid varit diffus.
Drow bor i dolda städer underjord och den informationen som cirkulerar om dessa
städer är minimal. De har börjat ta upp kontakten med mörkeralverna för handel
och utbyte av tjänster.
En mörkeralver vet att man inte litar på en drow, så handel och tjänstebyten
hanteras alltid med yttersta vaksamhet.
Mörkeralver är helt immuna mot alla typer av gifter, detta gäller även dom
smärtlindrande örter som finns till hands när det gäller att påskynda läkandet.
Dom rena läkepåskyndande drogerna funkar på en Mörkeralv men inte smärtlindring,
sövande och lugnande.
Mörkeralverna är också immuna mot alla sjukdomar, även vampyrism, varulvsbett,
likätarbett osv.
Då dom inte har en själ utan en ande är dom dessutom helt immuna mot alla typer
av själspåverkan så som demonbesättning och dylika övertagande över medvetandet
av ett annat väsen.
© Emilie Almgren, Johan Stoor