Vendui Abbilen! – Var hälsade vänner!
Detta är en beskrivning av drow ”Ilythiiri” så som vi vill att de skall
spelas i Eleria-kampanjen. Om du vill spela drow i Eleria-kampanjen, vill vi att
du läser denna information först. Tala även med kontaktpersonen för Drow innan.
Om du inte skall spela drow i Eleria-kampanjen bör du sluta läsa här. Om du inte
kan låta bli att läsa, får du försöka bortse från denna kunskap när du spelar
din roll på lajven. Då inga ytlänningar har kunskaper om vad som händer i
Har’Oloth!
Skapelsen
Nedstigningen
Social struktur
Religon
Livsstil
Strid
Brott
Andra raser
Yrken och inbördes relation
Städer
Övrig info
I begynnelsen fanns intet. Sedan fanns världen och Gudarna… Hur och varför detta hände är väl oväsentligt, i alla fall för drow. På världen fanns andar, av samma slag som Gudarna, fast mycket, mycket mindre och svagare. Dessa blev omhändertagna av olika Gudar som formade om dem i sin helhet och skapade de första intelligenta raserna på jorden: Alverna!
Det finns fyra olika sorters alver, då det var fyra olika skapargudar som
formade om dessa andar i tidens begynnelse. Dessa olika raser är Ilythiiri som
senare blev vad som idag kallas ”drow”, Högalverna, Skogsalverna samt
Mörkeralverna.
Det enda släktskapet mellan dessa ligger i det att de ej har en själ, utan
faktiskt är skapade av Andar, vilket gett dem samlingsbenämningen ”alver”. Därav
det fixerade antal andar som finns av varje släkte, samt deras till synes
oändliga livsspann, enligt mänskliga mått mätt.
Alverna är vad som ibland kallas ”halvmagiska” varelser, d.v.s. de står utanför vanliga dödligas verklighet till viss del.
En av De raser som skapades kallade Sig själva för Ilythiiri, ”De sydlevande”. De var svarthyade och hade vitt hår. Den Gudom som skapade dem formade om 100 andar vilka blev Urfäderna/Urmödrarna till Ilythiiri. Som folk så förökade de Sig fort och hade en rastlös anda över sig vilket drev dem till att föra krig mot alla grannar och lägga stora markområden under sin kontroll. Troligen var den Gudom som skapade dem i Sig självt en rastlös och krigisk Skapargud, även om namnet på denna sedan länge glömts bort av Ilythiiri själva. De var som folk helt samlat, medan de övriga folkslagen var splittrade inbördes i små stammar eller riken, vilket gjorde dem nästan ostoppbara. Det första av de övriga folkslagen de träffade på var Mörkeralverna. ”Darthiiri d’Isto”(Nattalver) kallade de dem, för deras liktydiga förkärlek för mörkret och natten. Trots att de kom bra överens i övrigt var De likt Ilythiiri en krigisk ras, vilket gjorde att det snabbt blev stridigheter dem emellan, vilka Ilythiiri vann, mest pga stort övertag i antal. Av dessa lärde sig Ilythiiri ÄN mer om strid och vapentillverkning, och de startade krig även med de övriga raserna då de fann dem.
De använde Sig av list och svek för att lura dem att anfalla varandra först så de skulle vara lätta offer för Ilythiiris arméer senare.
Detta att Ilythiiri var så effektiva, både i strid och i sina svek mot de
övriga raserna, hade till följd att de tre övriga rasernas skapare slog sig ihop
och lät sina skapelser enas på slagfältet för ett enda syfte: fördriva Ilythiiri
och göra slut på hotet dessa utgjorde. Kanske var det Dessa Gudar som gjorde att
deras EGEN skaparguds namn fallit i glömska?
Med De övriga raserna till slut enade så lyckades De gemensamt fördriva
Ilythiiri från ytan och de drevs ned under jord, med ett nytt namn på sig som
ras: ”Dhaereow” ett forntida alviskt ord som betydde ”förrädare”, vilket senare
omvandlats till ordet ”Drow”, och blev mer eller mindre överlämnade i Lolth’s
och hennes likars oömma vård. Denna händelse är vad Drow idag kallar
”Nedstigningen” och den punkt i Tiden som betytt mest för hur rasen är och
verkar idag. Det är även så långt tillbaka som Drow som ras har koll på sin egen
historia, och blott ett fåtal av de Förstfödda har nedtecknat i SINA böcker om
tiden innan nedstigningen och väldigt få har fått läsa vad som står i dessa
annaler.
Samhället.
Drow lever nästan uteslutande under jord. De har, efter händelser som förklarats tidigare i texterna här, bosatt sig i det jättelika grottsystem (Har’Oloth) som löper under hela världen, långt under de vanliga grottsystemen. På en nivå av verkligheten som ligger nära gränsen till Avgrunden, den ”dimension” där många onda Gudar och alla demoner har sin hemvist, och alltså inte bara djupa grottsystem.
Där har de spritt Sig och blivit den klart dominerande arten och byggt upp ett otal städer och mindre utposter och citadell.
En typisk drowstad ”Che’el”.
En typisk drowstad, är en syn som en ytlänning aldrig skulle glömma.
Dels är de bra mycket större än någon stad på ytan, och dessutom så är drow
väldigt förtjusta i skönhet, vilket reflekteras av deras boningar…
Dock kanske vissa skulle se deras smak som ytterligt dekadent och ganska skrämmande, men vackert och storslaget i vilket fall som helst…
En typisk drowstad är uppdelad i olika stadsdelar, oftast efter klass. De frälse bor inte med de ofrälse, utan har en eller fler stadsdelar som endast de adliga Husen får bosätta sig i. Och de styrande Husen bor även De helt avskilt från resten i de ståtligaste tänkbara palatsbyggnationerna. Varje Adelshus har ett eget tempel till Lolth där de utför sina egna ritualer och ber, förutom det ”allmänna” tempel där allmänna ceremonier gällande hela staden utförs öppet.
I Varje stad finns minst ett, troligen fler tempel till de olika gudarna som tillhör drowpanteonen. I de städer där Lolth har störst inflytande tillåts inga andra tempel, eller ens tillbedjare av andra gudar, är de hennes barn eller ej. Endast Selvetarm kan dyrkas öppet i dessa städer utöver Lolth. Övriga dräps om de hittas.
Drowsamhället är uppdelat i olika ätter som kallas Hus ”ellar” (Adelshus = ”Qu’ellar”) och består av familjer eller obesläktade individer (I adelshusen är det ofrälse som är en del av huset men ej släkt med de frälse utan ’egendomar’ till dessa). Det finns några olika typer av Hus i en typisk drowstad, nämligen Adelshusen ”Qu’ellar” som är de som styr i ett drowsamhälle och som Lolth ser som enda viktiga, och sen finns Handelshusen ”ellar”, vilka faktiskt är livsnödvändiga för drow då det är DE som har den mesta handeln med ytan och alla varor därifrån, och sen finns det olika Hus som bildats av överlevande av andra utdöda Hus, eller rymlingar, vilka endast tillåts leva för att de oftast bildar sina Hus som Prisjägarhus, vilka har en förmåga att sitta inne på mycket viktig information om alla Hus, vilka skulle gå förlorad för de styrande om de blev trötta på dem och raderade dem.
En av de största skillnaderna på Drow och andra raser, särskilt andra alver,
är att deras samhälle är allt annat än jämlikt.
I Lolthtillbedjande städer (majoriteten av alla drow tillber Lolth) så är det
ett strikt matriarkaliskt styre, där kvinnor är MYCKET mer värda än män. Män ses
som egendomar och är i vissa lägen lägre klassade än bra tränade slavar. De enda
med riktig makt i en Lolthstyrd stad är ”Yathtallars” de högrankade
Lolthprästinnorna, vilka oftast även är Matriarker ”Ilharess” för ett av
Adelshusen i staden, annars är deras titel ”Streea'Valsharess” ”Svart Änka”. Det
händer dagligen att en man som råkar vara ivägen för en arg prästinna (särskilt
om de tillhör ”Yochlol’s Döttrar” mer kända som ”Spindelgudinnans Tjänare”) helt
enkelt förintas i ett inferno av (o-)helig eld.
Oberoende om man befinner sig i en Lolthdominerad stad eller en stad som lyder under någon av de andra gudarna så är det kyrkan som är den styrande maktfaktorn i staden. Här talar Vi dock om Lolthtroende, för det är få skillnader.
Städerna styrs av ett råd, bestående av Matriarkerna från de mäktigaste adelshusen i staden, vilkas inbördes ranking bestäms av deras favör hos Lolth, då Hennes makt är Absolut. Oftast rör det sig om antingen de 8 största eller de 13 största Husen som bildar ett råd. Dessa Hus kallas för de styrande Husen i staden. Huruvida de övriga Ilharess har någon egentlig makt i de styrande Husens råd, jämfört med Ilharess från det Första Huset i staden, beror helt på Husets makt, och därmed Prästinnans favör hos Lolth. I Menzoberranzan, t.ex. sitter Hus Baenre som mycket starkt kort på förstaplatsen, liksom Hus Despana i Xukuth d’Oloth, vilket gör att det är Ilharess (Matriarken) för det huset som är i det närmaste tyrann och själv bestämmer utan motstånd i staden. Så länge de nu kan bevara Lolths gunst och favör, nyckfull som Lolth ändock är.
Drow, särskilt de som ej lever på ytan, är väldigt beroende av slavarbete och
handel samt ständigt återkommande räder på Ytvarelserna, för att kunna leva det
liv de lever i Har’Oloth.
Det är få ätliga växter, och ännu fåtaligare varelser som går att äta nere i
Har’Oloth, och eftersom jordbruk och kreaturshållning är sett som lägsta formen
av yrke, så är det alltför få ickeadliga Hus som har detta som inriktning
(Adliga Hus har det inte öht) för att kunna försörja en hel stad.
Varor som Trä och sådant erhåller de oftast genom att skövla skogarna på ytan,
fast de städer som är störst har hittat alternativa material till trä.
Exempelvis sten av olika slag och i viss mån de jättelika svampskogar som finns
i Har’Oloth.
Det är som sagt de ofrälse Handelshusen som har den största andelen av all
handel som sker, särskilt handeln med Ytan, som är ytterst riskabel och inga
Adelshus vill offra dyrbara resurser på så riskfyllda uppdrag.
I Har’Oloth är man helt självförsörjande på metaller, mineraler och annat som
kan fås med gruvdrift, och det är även den största handelsvaran som går i
export.
I stort sett allt kan handlas med, det enda som aldrig exporteras, oberoende
VAD, är Adamantit, den ypperliga metall som Drow använder i vapen och
rustningar, som klår även Mithril i styrka, smidighet och skarphet.
Dels är legeringen extremt svår att tillverka och Malmen som krävs finns endast
i ytterst sparsamt djupt liggande gruvor.
Vilket ibland bestämt placeringen av vissa städer. Det som importeras är slavar, matvaror av olika slag, samt trä och olika lyxvaror.
Drow är rena konnässörerna när det gäller skönhet. Allt ska vara vackert, enligt deras egen smak, i och för sig, men det gäller även dem själva. En drow som har missbildningar eller anses som ful lever oftast inte länge utan avlivas ganska omgående. Denna skönhetsfixering går självklart igen tvärs genom hela samhällets struktur, och hantverkare av klass är högt värderade i drowsamhället. Allt som skapas skall vara vackert, eller snarare tilltalande, för drow har som sagt en aning annorlunda smak.
Ilythiiri, precis som de övriga alverna, skapades av andar i tidens
begynnelse av en skapargud.
Denne Gudoms namn har sedan länge glömts bort, men Hon (Guden verkar vara av
kvinnlig inriktning) håller fortfarande Ilythiiri’s öden och verkar i bakgrunden
och så länge som Ilythiiri finns som ras så kommer Hon vara den som ger dem
kraft att leva och det är vid DENNES sida Drow hamnar efter att deras ande
vandrar ut ur Tidens cirkel.
Hon kräver ingen tillbedjan och får heller ingen, då Ilythiiri har glömt hennes
existens. Men de Förstfödda som ännu ej gått henne till mötes (troligen endast
tre stycken kvar) vet att det är Hennes vilja som gör att Lolth och de övriga
gudarna kan skänka sina krafter till hennes skapelser.
Drow tillber ett fåtal Gudar, dock aldrig mer än en Gud samtidigt, även om alla Drow vet och erkänner övriga gudars existens, så tillåter ingen av dem s.k. dubbeldyrkan, då de alla har olika inriktningar och krigar inbördes. Enda undantaget är Selvetarm och Lolth, då Selvetarm blivit Lolth’s förkämpe.
De Gudar/Gudinnor som tillhör denna gudapanteon är följande:
(Lloth, Loethe, Zinserena, Araushnee. Hon har många aspekter och namn), Spindelgudinnan, Alla spindlars Svarta Moder. Panteonens Huvudgudinna och den Gudinna som de flesta Drow tillber och den utan tvekan starkaste av dem. Vill få alla Drow under sitt styre och härska över alla från Underjorden. Försöker snärja andra raser till att tillbe henne under andra namn och aspekter för att få mer makt. ”Den som överlever Vinner”.
Den Maskerade Guden, Skuggornas Mästare, Lönnmördares och Tjuvars Gud.
Lolth’s son och den Gud som redan innan Nedstigningen verkade för Ilythiiri som
ytans Herrar. Intrigernas mästare och har som mål att få alla Drow under sitt
inflytande och åter erövra ytan som härskarras. Jämlikhet mellan könen, med viss
förskjutning åt männen som makthavare, p.g.a. Lolth’s Matriarkat. ”Den som
härskar syns inte”.
Den Silverbeslöjade Gudinnan, Den Silverne Danserskan, Goda drows’ Gudinna, Helerskan. Lolths’ dotter och den enda Goda guden inom Drowpanteonen. Vill föra Ilythiiri till ytan och försonas med övriga ”goda” alver och verka för ett jämlikt samhälle, styrt av medlidande, medkänsla och kärlek. Hennes tillbedjare är med rätta fruktade som de farligaste och kunnigaste svärdskämpar som existerar. De hjälper Dig vare sig Du vill eller ej. Fullständig jämlikhet mellan könen. ”Ändamålet helgar medlen.”
Det som Avvaktar, Herre av Slem, Mästaren av Kaos. Ursprungligen Herre över hela Har’Oloth och dess hemska varelser innan Ilythiiri’s Nedstigning. Verkar för att återfå herraväldet över hela underjorden och alla som lever däri. Använder kaos som medel att styra och detta lockar manliga drow från Lolth’s terrorstyre. Patriarkstyre i motsats till Lolths’ Matriarkat. ”Endast i Kaos kan ordning frodas.”
Lolth’s förkämpe, Spindeldemonen, Nätets bevarare, Spindeln Som Väntar.
Ursprungligen en gud med samma inriktning som Eillistraee, som han närmast
dyrkade, men lurad av Lolth till att besegra en Spindelgud med infernaliskt hat,
Zanazzu, och blev smittad av dennes hatiska ondska då han övertog dennes kraft
efter att ha besegrat honom. Blev Lolth’s mest förtrogne undergud och är
förkroppsligandet av Ypperlig krigskonst. Manliga Drowkrigares Patriark. Verkar
för att skapa Ilythiiri som de ypperligaste av krigare, att användas åt Lolth’s
nycker. ”Ett vapen är endast så mäktigt som det svarta hjärta som svingar det.”
De Dödas Härskarinna, Hämndens Gudinna, Den hämnande Anden. Var innan Lolth
startade sin kampanj för totalstyre över Har’Oloth Gudinna över alla
Underjordens döda. Förlorade en stor del av sin forna kraft efter ett slag med
Lolth och blev sedermera den gudinna som styr Ilythiiris hämndbegär. Och
Härskarinna över de döda och odöda i Har’Oloth.
Verkar för att alla ska leva ett liv i plågor och uppstå i hennes rike som döda,
fyllda av hämndbegär mot allt levande. Särskilt alla levande som fastnat i
Lolth’s nät.
Hennes prästinnor är fruktade och deras kännetecken är deras vana att smeta
likaska i sina ansikten vid ritualer. ”Döden är bara början av allt lidande.”
Den Svarta Månens Gudinna, Hopplöshetens Härskarinna, Evighetens Plågoande. Egentligen en mörk Gudinna på ytan. Månens tvilling och största fiende. Drivs av ett evigt hat mot allt vad ljust är. Dyrkat av många olika varelser som skyr ljuset. Verkar för att släcka allt liv på ytan, eller för evigt släcka allt ljus. Den enda Gudom man vet har tillbedjare bland alla alvernas raser, utan att deras skapargudar släcker deras liv. Väldigt lite känt om denne Gudinna utanför hennes tillbedjarskara. Tillbes mestadels av Drow på ytan. ”Ljus är allt som skadar, endast i mörkret kan man härska fritt.”
För de som vill veta mer om Religionen och dess inverkan på Drow i Elerias värld, kontakta Drowansvarige så får Ni mer utförlig information.
Livsförlopp.
Drow åldras inte på normalt människovis, eftersom de är skapade av andar, och
kroppen endast är det skal som definierar anden på de dödligas existensplan.
Drow mognar aningen snabbare än övriga alver, och anses som vuxna redan vid
80-års ålder. De sätts i träning väldigt unga, och rent allmänt sett, så anses
man aldrig vara fullärd. (Bortsett från Matriarkerna förstås, våga säga annat).
En drow anses som gammal när han/hon nått 600 års ålder, och drow lever i
genomsnitt i 800 år, om de inte blivit dödade dessförinnan, vilket självklart de
flesta blivit långt innan dess. Drow lever ett, för alver, kort och hektiskt liv
med döden som ständig följeslagare.
För drow så är alla andra raser underlägsna, även de som verkar vara överlägsna i fysisk kapacitet och intellektuellt sett, som exempelvis Illithids. De som öht GÅR att använda som slavar, används till just det. Ytterst sällan så nedlåter sig drow till att ingå i allianser med övriga folkslag, och kan, i de fall de gör det, bryta pakter så fort det inte längre verkar lönsamt, allra helst mitt i stridigheter. Lita aldrig på en drow.
Slavhållningen är essentiell för drowsamhället. ALLT tungt arbete utförs av slavar, antingen fångar av annan ras, eller drow som tagits som krigsfångar, eller annars straffas på detta vis.
En slav blir ALDRIG frigiven, utan kan se fram emot ett livslångt slit och lidande. Vilket oftast betyder ett kort lidande, då de flesta drowslavar lever max ett par år. De dör oftast av mödan, eller blir jagade för sport och dödade, eller dör i arenan som underhållning åt de dekadenta drowerna.
Drow är nästan alltid på sin vakt, även när det inte förväntas några stridigheter, vilket i ett drowsamhälle aldrig kan antas egentligen. Det finns alltid någon som vill ha ihjäl Dig. Drow litar inte ens på sin egen skugga, än mindre på någon annan varelse.
Korta dolkar är vanligt förekommande och långsvärd eller scimitars är
favoritsvärden bland drow. Drow använder inte pilbågar i Har’Oloth, utan
istället armborst, då de är effektivare under jord. Uppe på ytan föredrar dock
även drow att använda den mer flexibla pilbågen, särskilt eftersom man oftast
behöver den snabbare laddningstiden. Tvåhandsvapen är ovanligt hos drow, de
flesta föredrar att slåss med två svärd, även om varianter med olika vapen
förekommer. Sköldar används endast i krig mot andra raser, och ses som en
svaghet, rent av feghet i strider emellan drow.
Den vanliga rustningstypen är ringbrynja. De rikare adelshusen ser till att
utrusta sina krigare, sargtlin, med adamantitrustningar, både ringbrynjor och de
s.k. drowiska helrustningarna.
Spejare, zahanson, har lättare rustningar, oftast i härdat läder, vilket är
tystare, samt lättare att smyga i. Och eftersom adamantit ej tål solljus, ens i
form av mån- eller stjärnljus, ÄVEN EN MOLNIG DAG LYSER SOLEN, så använder
aldrig drow på ytan sådana rustningar.
Drow slåss sällan på allmänt vis, med regelrätta arméer och liknande, det händer endast då en hel stad, på uppdrag av Första Husets Matriark, går till krig mot en stark fiende. Exempelvis en Dvärgstad, eller annan erövring i Har’Oloth. De gånger en drowarmé gått till anfall mot mål på ytan, efter Nedstigningen, kan räknas på ena handens fingrar och sker endast när Gudarna går i strid med varandra. Drow anfaller hellre med gerillataktik. Bakhåll, förgiftning av fiendens mat- och vattenförråd, samt nattliga överfall som decimerar motståndarna, sänker moralen samt sätter allmän skräck i dem. Den osynlige fienden fruktas mest.
I krig finns inga civila, alla hjälper till efter bästa förmåga. Någon sådan
åtskillnad görs inte heller när man dödar fiender. Även fiendens barn dödas, om
de ej ses som dugliga som slavar.
”Vad som inte kan ses, kan inte skadas”
Människor anser att drow saknar heder eftersom exempelvis en drow utan att tveka skjuter en obeväpnad fiende i ryggen. Detta har dock inget med heder att göra, utan är helt enkelt det säkraste sättet att avliva en fiende på. En drow njuter av andras smärta, särskilt hos sådana som är stolta och högfärdiga. Dödar gör man när man anser att man måste och det inte finns andra bättre alternativ, trots allt så är en svårt sårad fiende, som ej kan strida utan tvingar andra att hjälpa dem, det effektivaste. Och utan tvekan det roligaste, låt fienden lida.
Drow slåss i små grupper, för att bibehålla sin rörlighet och snabbt kunna slå till och dra sig tillbaka innan man tar förluster. Drowiska bakhåll är vanligt. Målsättningen med drowisk taktik är att bara slåss när man är säker på att vinna så gott som utan förluster. Men en mindre styrka med Drowkrigare kommer slåss till döden även mot en större styrka, så länge alternativet (Eviga plågor under prästinnornas överseende) är värre.
Det finns ett otal olika inriktningar på drowisk stridsteknik, vill Ni veta
mer om dessa så kontakta Drowansvarige.
Brott och straff
Någon brottslighet existerar i princip inte i ett drowsamhälle, eftersom inga direkta lagar finns, den starkes rätt är tankegången som genomsyrar allt, och den starkaste är Förste Husets Matriark, då Hon har Lolths’ favör. Gör så som de styrande vill, och Du blir belönad, annars straffas Du. Hårt. Och Länge!
Ilythiiri har alltid varit väldigt krigiska, och vridna åt det sadistiska hållet. Vilket inte ändrades efter att Gudarna i Har’Oloth fick klorna i dem, snarare tvärtom. De blev ÄN mer demoniskt besatta av andras lidande, smittade av Underjordens ondska. Därav så finns det en uppsjö av olika straff, det ena värre än det andra, som generöst utdelas, oftast av Prästinnorna, för olika överträdelser. Fantasin sätter gränserna, och drow har MYCKET ”bra” fantasi, när det gäller lidande.
Människor är kortlivade, klena, halvdugliga, semiintelligenta varelser.
De är ypperliga slavar, som tål mycket slit och möda. Relativt lättlärda.
Odugliga som föda, då de smakar illa och har lågt energivärde!
DOCK skall man aldrig underskatta vad dessa patetiska varelser ibland är kapabla
till.
I sällsynta fall, så dyker excellenta exemplar upp som faktiskt nästan kan mäta
sig med Ilythiiri ibland. Och mänskliga soldater KAN myllra som myror över en
och som sagt: Man ska ALDRIG underskatta en fiendes potential.
Inga man allierar sig med dock, de dör för fort och glömmer således för snabbt.
Skogens sagoväsen, det må vara troll, älvor eller andra knytt, är naturväsen och även om vissa av dem verkar naiva så betänk att de kan vara många tusen år gamla och att deras väsen kanske funnits sedan skapelsens tid. Vissa kan därav vara mycket mäktigare än de verkar. Skogstroll (Olog d’Lorulmen) KAN bli bra slavar, men de dör oftast hellre, och deras styrka, samt förmåga att regenerera skador gör att det är en riskfylld syssla att försöka Sig på. Vättar samt övriga s.k. ”knytt” duger endast som försökskaniner, och är en källa för Alkemiska försök till att utvinna den magiska kraften de besitter, för diverse magiska drycker och dylikt.
Högalverna lever i sina skyddade städer. De anser att den enda sanna lösningen på de olika folkens konflikt finns i att de själva håller sig i bakgrunden och från skuggorna viskar ord och styr de yngre raserna i ”rätt” riktning. De håller fortfarande fast vid att det även idag är alverna som ska styra och forma världen på samma sätt som de förstfödda och deras barn gjorde innan människan skapades. Och självklart skall DE styra. De som inte ens duger som slavar. Kraftiga magiker har de däremot. Och mången Högalv har blivit utsatt för experiment i Har’Oloth. Pompösa och högfärdiga är de och sålunda skall de falla för de sanna härskarna -Ilythiiri.
Krigiska. Nattälskande. Mörkerdyrkande. Alldeles för lika Oss för att de ska få som De vill. De enda varelserna på ytan som är värda att faktiskt handla med, och även ibland alliera sig med. De har nästan förstått poängen med livet, de har bara missförstått biten med vilka som är de sanna härskarna. Deras nackdel är deras stolthet, och deras tro på sin egen överhöghet. Den spelar oss rakt i händerna. De ÄR våra krigare på ytan, närhelst Vi vill. Så lätt Vi duperar dem att gå våra ärenden. Varför förstöra ett ypperligt vapen? Annars ypperliga slavar, då de har mörkersyn och tål mer än skogsalver och människor. Så länge de inte vet om det på ytan så är allt frid och fröjd.
De har vett nog att frukta Oss. Deras pilar är dock dödliga. De beter sig
nästan som Ilythiiri när de pressas till strid. Fast deras fruktan för oss gör
dem till lätta byten på ett slagfält, men vägen fram till dem är kantad med
dödliga pilar.
Svaga, patetiska, blomsterälskande kräk. Kramar hellre ett träd, än gör en
duglig båge av det.
Duger endast som underhållning, då de dör snabbt i Har’Oloth, och ej klarar ens
ett bortklemat liv som slav, de tynar bort för snabbt.
Är dock Mycket underhållande i arenan, och som träning för våra krigare.
Inga man vill ha regelrätt krig med dock, då de strider på vårat eget vis.
Starka, Ointelligenta, Krigiska. Perfekt kanonmat om man behöver sådana.
Väldigt dugliga som slavar, då de är vana sedan födseln att tåla stryk och har
mörkerseende. Inga slavar man sätter vapen i händerna på dock, om det ej är i
arenan, då de är opålitliga, och lättlurade. Olog-Hai’er är dock svårtränade, om
de ej tas som unga, då de oftast redan är präglade på någon Uruk-Hai (Cretok) av
något slag. Fånga Uruk-Hai’en, tämj den, och Olog-Hai’en blir följaktligen en
lydig slavs slav.
Illvättar är dåliga slavar, Dagalusher likaså, men de duger att slakta på arenan, eller som spindelföda åtminstone.
Korta kraftiga krigare. Dugliga som slavar, även om de är svårdresserade.
En ypperlig motståndare i krig, och bra hantverkare. Mycket guld och andra
värdesaker att hämta vid räder mot dvärgsamhällen.
Våra arvfiender, eftersom de söker sig nedåt och försöker konkurrera om levnadsplatsen i sin jakt på sin fördömda metall, Mithril.
De fruktar oss, men inte som ytalverna och människorna. De fruktar oss, och slåss därför än mer frenetiskt.
Tankeläsare och hjärnslukare. De enda som kan tänkas se oss Ilythiiri som
boskap!!!
Väldigt farliga motståndare, och största motståndare om kampen om suveränitet i
Har’Oloth.
Tur att de är så få. Kan ej användas som slavar, endast om man kontrollerar dem
på magisk väg, vilket är svårt. De enda humanoider som kan räknas som nästan
jämlika med drow.
Mäktiga oberäkneliga väsen. Undvik kontakt med dessa, då de alltid försöker använda alla för sina egna syften. De unga kan dödas så länge man vet vad man gör. Men de Uråldriga BÖR respekteras. Endast en Armé anfaller en gammal drake, och har chans att vinna, om ens överleva. Halvdrakar är som andra humanoider. Underlägsna.
Allt beror på vilken rang demonen har. Och om det är en tjänare till Gudomen
eller ej.
Tanar’ri är självklart våra favoriter, och de Vi har mest kontakt med. Demoner
är mäktiga och själviska varelser. Glöm aldrig det när Du böjer dem efter Din
vilja.
Drow är väldigt måna om status!
Det är status som avgör Ditt livsöde. Nästan allt i drowkulturen går hand i hand
med status. Olika yrken har självklart olika status. Att sen drow inte föds
jämlika, eller ens lika, då adliga föds med förmågor som ofrälse aldrig kan
frammana, så är olika yrken ”tingade” av olika klasser. Statusen beror på vilken
makt man kan utöva genom sitt yrke, och makten beror på hur farlig en ensam
person i yrket må vara.
Inom Lolthstyrda städer så är självklart det yppersta ”yrket” att vara
Lolthprästinna. INGEN står högre än Yathtallars, varav vilka de flesta är
Ilharess dessutom. Denna prästinneskräck rör även prästinnor av andra Gudomar än
Lolth, då även Kiaransaleeprästinnor fruktas mycket mer än den högste
Selvetarmpräst som tänkas kan.
Självklart godkänner Lolth endast adliga drowkvinnor till prästinnor.
Ofrälse göre sig inget besvär. Den Gudomliga kraft dessa prästinnor kan frigöra
håller hela Drowsamhällen i styr.
Manliga präster (Vhaeraun, Ghaunadaur, Selvetarm) är väldigt respekterade
inom Drowsamhället (Endast Selvetarm inom Lolthstyrda städer självklart).
Det enda yrke som en man kan välja som kan ge högre status är Magikeryrket!
Dessa manliga präster har samma funktion i Icke-Lolthstyrda städer som
Lolthprästinnorna har i sina städer.
Det enda yrke som kan ge en man VERKLIG makt i en Lolthstyrd stad.
Den oerhörda magiska kraft som drowiska magiker är kapabla att frigöra är en
källa till stor skräck och därmed stor makt.
Då Drow bor i Har’Oloth där magin är påtaglig som bakgrundsstrålning (Faer’Zress)
så har de utvecklat större förståelse för magi än någon annan ras i världen.
Högalver inräknat.
Det yrke de flesta drow som har med ett Adligt hus att göra innehar.
Det är sista utvägen för många, för att slippa säljas som slavar, eller bli
bönder och boskapsuppfödare, vilket är det lägsta man kan vara som drow.
Resterande yrken är alldeles för mångtaliga för att ta upp här, och de inbördes förhållandena statusmässigt dem emellan för invecklade och olika från plats till plats för att ens orka börja förklara.
Har’Oloth.
Det finns ett begränsat antal städer som Drow i Elerias omnejd kan tänkas
komma ifrån.
Vissa är kända vid namn även på ytan, men de flesta är helt okända för Icke-drow.
Om man ser en drow i Elerias närhet så är det 100% säkert att han/hon kommer
från en av följande städer: (För MER information…. Gissa…. Kontakta
Drowansvarige)
Den ökända staden.
Den enda Drowstad som ytlänningar känner till. Mestadels därför att de flesta
yträder som skett har varit från denna stad. Denna stenhårt Llothtroende(stavas
så här) stad är välkänd för att tillhandaha de hårdaste av alla drowkrigare,
tack vare stadens extremt kaotiska klimat (socialt sett).
En stad där det föds fler män än kvinnor.
Den troligtvis enda stad där Magikerna styr och Lolthtempel fortfarande
existerar och Prästinnorna har en socialt underordnad roll.
Dyrkan av Kiaransalee är även ganska utbredd i staden, och alla gudomar finns
representerade.
En typisk Lolthstyrd stad. Fast bara så mycket mer av allt.
HAR allians med Mörkeralver, och leds utan motstånd av det Första Huset i
staden.
Tills helt nyligen en stad där Lolthprästinnorna styrde.
Styrs numer av ett råd bestående av Vhaerauns kyrka, Sorcere, Handelshusens Råd
och De Äldre Adelshusen. Maktbalansen är ännu ej helt bestämd då Upproret mot
Matriarkatet var för endast ett tiotal år sen.
Den fösta staden som Drow byggde i Har’Oloth efter Nedstigningen.
Är helt i Lolth’s händer.
Känd för att det alltid finns många Yochlol i staden samtidigt.
Systerstad till Menzoberranzan. Skapad av utbrytarhus från Menzoberranzan i
urminnes tider. Tävlar med Menzoberranzan om en hel del tillgångar, då de ligger
relativt nära varandra, enligt Har’Oloths mått mätt.
Aningen större tolerans i staden för olika religioner. Selvetarmkyrkans
starkaste fäste.
En av de första städerna som byggdes i Har’Oloth.
En stad som övertogs från Dvärgarna för inte allt för länge sen, med alviskt
mått mätt.
Erövrat av I första hand Hus Fey Branche på order av Lolth.
En stad som ligger i övre Har’Oloth, ganska nära de två stora maktcentrumen
Menzoberranzan och Ched Nasad.
Lolthstyrd stad.
Då Drow har sysslat med gifter så länge som dom har gjort har vissa
obehagliga saker kommit till deras kännedom.
Dessa obehagliga saker är bland annat att alla andra Alver är giftimmuna, en
gåva som verkar ha undsluppit Drow.
Så Mörkeralver, Skogsalver och till och med Högalverna är helt immuna mot alla
gifter.
Drow är immuna mot alla sjukdomar, även vampyrism, varulvsbett, likätarbett osv.
Då dom inte har en själ utan en ande är dom dessutom helt immuna mot alla typer
av själspåverkan så som demonbesättning och dylika övertagande över medvetandet
av en annat väsen.
© Kent Lorbeck