Skogsalver är vanligen lugna och glada när de är tillsammans med andra skogsalver. Mot andra raser visar skogsalverna oftast upp en mer disciplinerad och tålmodig sida av sig själva. De skogsalviska lägren skyddas mot andra raser och man släpper sällan in besökare ända in till de gemensamma lägereldarna i dess hjärta utan möter dem vid vaktposter eller utom synhåll för lägret. Den enda ras som släpps in är vättar även om vissa byar och utposter för undantag för olika individer av annan ras.
Främmande skogsalver tas emot som ärade gäster i lägret men ses ändå med viss vaktsamhet.
Skogsalver ser sig själva som ett folk. En skogsalv reser gärna tillbaka till den plats där han eller hon har sin familj men trivs lika bra tillsammans med nya vänner på nya platser. Släktband betyder således lite för en skogsalv, alla hör ihop ändå.
Skogsalverna sätter gruppens välbefinnande framför den enskilde individens. Om någon tillfångatas försöker man få denne fri, med våld om så krävs. Skogsalver lämnar aldrig någonsin ut en skogsalvsfrände till andra raser.
"Du frågar mig vad som är värdefullast i livet. Jag svarar dig att livet är värdefullast och det skogsalviska folket är de som har längst tid att leva…"
Skogsalver lever länge och planerar därför långsiktigt. Det som görs idag bär frukt – tids nog. Andra mer kortlivade raser, menar att om en skogsalv vill döda någon väntar alven tills denne dör av ålder.
Om någonting tar lång tid, så får det ta lång tid resonerar skogsalverna. Det
kan visas av den dikt Lomeni skapade då han väntade på sin bror Liarië:
"Jag väntar invid den spirande eken
Jag väntar vid dess första lövsprickning
Jag väntar vid dess andra grönsketid
Jag väntar vid dess tredje lövfällning
Jag väntar vid dess första nötgömma
Jag väntar vid dess andra grenfällning
Jag väntar vid dess tredje fågelbo
Jag väntar vid dess multnande stam
Jag väntar på dig."
”Jag väntar vid eken” är också ett exempel på skogsalvisk diktning. Den visar skogsalvernas mest karaktäristiska krafter: tålamod, trofasthet, vemod och hängivenhet för naturen som ofta finns med i lyriken.
Jorden är Modern, Himlen är Fadern och Alltet är Arda. Skogsalverna vårdar Modern och lever av hennes gåvor. Utan skogar, berg, floder och stäpper kan ingen leva. När skogsalver fäller träd är det för att det växer på fel plats och de använder materialet. Genom att fälla ett träd kan flera andra växa bättre då dess grönska inte längre hindrar solens livgivande kraft från att nå dem. Flera andra raser bryter sönder världen på olika sätt och detta är en svår förbrytelse mot hela världsalltet och skogsalver ser det som en viktig plikt att försöka få dessa raser att förstå värdet i att inte förstöra den värld som alla lever i.
Vid en skogsalvs födelse ger föräldrarna ett namn till sitt barn och under livets gång kan skogsalven byta namn av olika orsaker. Namnet kan vara en förklaring till ett speciellt beteende eller påminna om en viktig händelse i skogsalvens liv. Oftast är namnet skapat av quenyaord och många skogsalver kallas ett smeknamn hämtat ur detta namn.
Skogsalver dör inte av ålder, sjukdomar eller gifter men kan dö av många andra saker och händelser. I fångenskap kan en skogsalv sätta sig ned och dö. Detta på grund av att skogsalven är fråntagen sin frihet vilket är något av det värsta en skogsalv kan tänka sig. (Det är olika mellan olika skogsalver hur de klarar av fångenskap eller inte gör det.)
"Jag har vandrat under himlen och sett Faderns leende,
Jag har lekt i floderna och i skogarna hos Modern
Jag har sjungigt och diktat min trygghet i Arda
Jag dör nu i galler, snärjd av fiendehand."
(Dödsdikt av Lomeni, som valde att låta sin ande vandra till Arda när han
fångades av fiender)
Skogsalver tillber inga gudar. De som andra raser kallar gudar är Väktare som skapades av Modern och Fadern när dessa började skapa världen.
I tidens gryning fanns intet. Men en önskan att bli, att finnas, att vara väckte Modern och Fadern. Dessa skapade Väktarna för att med deras hjälp forma världen. Väktarna sjöng fram andrar i floderna, röster i vinden och skogarna var fulla av hopp. Olika Väktare sjöng på olika sätt och på så vis bildades allt fler raser, arter och sorter. En av de vackraste sångerna skapade skogsalverna och för en tid vandrade skogsalverna med sina Väktare. Alverna fick ett visst antal andar och det är dessa andar som ständigt återföds även om alverna inte minns sina tidigare liv finns ändå bandet med Väktarna och skapelsen kvar. Skogsalverna behöver inte tillbe sina Väktare eftersom de är mer som mäktiga vänner på ett omedvetet plan. Skogsalverna vördar Modern, Fadern och Arda. Arda är helheten och harmonin - hela skapelsen med allt inräknat.
Skogsalver håller vanligtvis inte några ceremonier till deras ära men enskilda alver kan i stillhet uppsöka någon vacker plats för att ägna en tanke åt skapelsen. Ibland gör flera skogsalver detta tillsammans och det kan nästan liknas vid en religiös ceremoni.
Födelse och själabandsfester är glädjefulla tillfällen och man kan då hålla ceremonier för att visa hur viktigt händelsen är. Då talas det ofta om Modern, Fadern och Arda men fortfarande inte i betydelsen som ”gudar”. När en skogsalv dör samlas ofta vänner och anhöriga till den döde och håller sina händer över liket. Eventuellt vill någon säga någonting och detta är givetvis tillåtet och man säger avslutningsvis:
"Vandra till Modern,
återvänd till Fadern,
låt din ande vila i Arda
Den dödes ande kommer återfödas…"
Skogsalverna klär sig praktisk, i mjuka naturfärger enligt årstidernas växlingar. Hos jägare och krigare som vill kunna ta sig osedda fram under trädens skuggor är det extra viktigt med kläder som smälter in i naturen.
Materialen som används är linne, ylle och skinn. Andra kan klä sig mer utsmyckat, med mycket broderier och annat som tilltalar skogsalven. Till festligheter kan ibland skogsalver klä sig mer opraktiskt, alvinnor bär då ibland klänning, manliga alver långa rockar och mer fantasifulla variationer av vanliga klädesplagg förekommer.
Eftersom skogsalver älskar allt vackert smyckar de mycket gärna sina kläder med estetiska detaljer så som broderier, tygband och läderdetaljer. Även glaspärlor i diskreta färger är vanligt.
Det första språk en skogsalv lär sig är det allmänna språket som talas av nästan alla varelser (motsvarar svenskan).
Skogsalverna använder dessutom Quenya, även om det numera sker sällan. Detta språk talades av de första skogsalverna i tidernas begynnelse och har genom åren bevarats som ett högtidligt språk för ceremonier och skrifter. Det har också influerat det vardagliga talet, ibland används enskilda ord på Quenya uppblandat med det allmänna språket. Det är oftast de äldre skogsalverna som har bäst kunskaper i Quenya.
En skogsalvisk grupp på vandring kallas Quendossë. Varje Quendossë är fullt
kapabla att ta hand om sig själva var de än är.
Quendossë - en grupp
Quendossi - flera grupper
Skogsalvernas fasta boplatser är utspridda över Norrskog i större eller mindre läger. Vad som är gemensamt med dessa läger är att de är ofantligt svåra att hitta om man inte vet vad man ska titta efter.
De bofasta i dessa olika läger sköter dessa och naturen omkring. Alla skogsalver är välkomna till alla dessa olika boplatser och en Quendossë som uppsöker en av boplatserna blir alltid väl omhändertagna och kan räkna med att få en plats att vila ut inför kommande vandring.
Kommer man som främmande skogsalv till en boplats rättar man sig efter de seder och bruk som används där, då de bofasta har stor insikt i hur det är att bo på just deras boplats.
Skogsalvernas största samhällen ligger djupt in i Norrskog. Det absolut största kallas Lai-Taure-Mar och kan väl på sätt och vis ses som skogsalvernas huvudstad. Här finns skogsalvernas stora råd, samt yrkesplatser där minnesbärarna för de olika yrkena lär upp unga alver i sitt yrke.
Rådet och dess beslut
Det skogsalviska samhället styrs demokratiskt. När beslut behöver fattas, samlas
de olika Quendossi samt de bofasta på platsen för att besluta. Alven som är
Talare hos de bofasta leder rådet. Talaren ser till att de saker som skall
diskuteras tas upp så att alla får veta vad som har hänt. Denne ser också till
att alla som vill, får chansen att säga sin mening i frågan. Beslut tas när
större delen av rådet är överens.
När ett beslut är taget genomförs det efter bästa förmåga. Skulle en enskild
alv ogilla det tagna beslutet kan denne ställa sig utanför och välja att inte
agera, men man skulle aldrig någonsin gå emot rådets beslut.
Att gå emot rådets beslut ses som djupt oansvarigt och ogillas av alla.
Om man missat rådet ligger det på eget ansvar att söka upp talaren för att höra
vad som beslutats, så att man inte riskerar att gå emot taget rådsbeslut.
Skogsalverna har inte några straff som människorna. Det enda riktiga straff som finns är att bli förvisad. Detta kallas Hecil. En hecildömd förvisas från skogsalvernas läger och gemenskap. De får ett märke på handen som tydligt markerar deras ansvarslösa beteende mot deras folk. om skogsalverna finner en hecil dödas denne.
Skogsalver stjäl inte och alla former av brottslighet är helt uteslutet från skogsalvernas sinnen. Det enda som anses brottsligt är ansvarslöshet. Att lämna en brinnande eld, vägra hjälpa en skogsalv som behöver hjälp som man kan ge eller gå emot ett rådsbeslut. Straffet är berorende på graden av ansvarslöshet, vid extrem ansvarslöshet blir ofta gärningsmannen dömd av rådet till hecil.
I princip är alla skogsalver jägare. Det finns jägare som inte är krigare, men det finns inga krigare som inte är jägare. Skogsalver jagar samt brukar skog och mark för att klara sitt uppehälle. Eftersom skogsalverna har levt så länge har de lärt sig hur man bäst utnyttjar men samtidigt skyddar naturen man lever i
Varor och ting värderas efter vad någon annan skogsalv vill ge för det. Saker skogsalver vanligtvis tittar efter är användbara, närande eller helt enkelt vackra. Ett guldmynt är, för en skogsalv, bara en bit väldigt mjuk metall. En välgjord kniv värderas högre eftersom den både är vacker och användbar. Handel bland skogsalver sker uteslutande med byten, de använder inte mynt eller liknande. Skogsalver är dock inte dumma, de vet mycket väl att människor använder mynt som betalning och de vet att människorna värderar mynten mycket högt.
De flesta skogsalver har också något eller flera hantverk som de ägnar sig åt. Vanliga hantverk är sömnad, träsnide, läderhantverk eller finsmide. Välgjort hantverk oavsett om det gäller en klädesdräkt eller ett vackert knivskaft är alltid uppskattat bland skogsalver.
Skogsalverna beslutar alltid via sitt gemensamma råd, undantaget från detta är strider då en gruppen når större effektivitet med hjälp av en ledare. Vid varje skogsalviskt läger, by och utpost finns en eller flera stridsledare som tar ansvaret för det gemensamma försvaret. Deras kunskap och erfarenhet har gjort dem till ledare och andra skogsalver följer deras beslut i händelse av strider.
Vakthållningen sköts av alla skogsalver gemensamt. Vem som helst kan stå på vakt och man hjälps åt med denna oerhört viktiga syssla.
Mörkeralver - Moriquendi.
Skogsalver ser på mörkeralver med blandad kyla och respekt. Skogsalver förkastar
helt och hållet deras syn på tillvaron då den går emot Arda men de har i alla
fall, till skillnad från andra raser förmågan att tänka långsiktigt. Detta gör
att man aldrig bör släppa en mörkeralv inpå livet eller ta deras löften på
allvar. Kan dock vara skickliga i strid.
Drow - Nuquendi.
Skogsalver litar över huvudtaget inte på denna ras. All onödig kontakt mellan
dem och skogsalver undvikes. Eftersom skogsalverna inte alls förstår hur
nuquendi fungerar vet de inte vart de har dem vilket får många skogsalver att
känna en motvillig oro.
Knytt och vättar - Taurini.
Skogens väsen, det må vara troll, älvor eller andra knytt, är en del av naturen
och även om vissa av dem verkar naiva så kan de vara många tusen år gamla.
Skogsalver och goda älvfolk kommer oftast väldigt bra överens då skogsalver
lever i harmoni med Arda och därmed får en känsla för dem. För skogsalver är
älvfolken det naiva, det spontana, det alltid spännande, vackra och glädjande.
Svartblod
Skogsalver har accepterat att svartblod i alla deras former behövs för att
behålla balansen i skapelsen, men inte så mycket mer. Skogsalverna respekterar
att svartbloden har sina territorier och gör inte intrång på dem i onödan då det
skulle innebära onödiga konflikter. De finns skilda åsikter om svartblod bland
skogsalverna, beroende på var man kommer ifrån. En del anser att de är barbarer
som bara är ute efter blod och andra att de är ganska ofarliga om man bara låter
dem vara.
Människor – Atani.
Skogsalver tycker inte om människor. Människorna anses vara oansvariga och
dumma. De skövlar naturen utan att tänka på framtida konsekvenser. De jagar för
nöjes skull och njuter av andras plåga, de värderar guld och ädelstenar högre än
liv och de värdesätter individer efter deras föräldrar istället för efter deras
kunskaper. Alla skogsalver är mycket medvetna om att människan är en misslyckad
avbild av alverna och det är så de bör behandlas. en alv går inte i närheten av
en människa utom i yttersta nödfall...
Högalver
Dessa alver är ofta vänliga och stolta men deras stora förtjusning i att bygga
stora städer med speciella hus för böcker och kunskap är en smula konstigt. De
är skickliga soldater men slåss på ett sätt som är främmande för skogsalverna.
Magi är mycket viktigt för dem.