Allmän kännedom om Drow.

Här följer den information som är allmänt känd i Eleria om Drow. Dvs vad människor, orcher och andra raser som lever på ytan kan tänkas veta/tro sig veta om drow. Huruvida detta sen stämmer med hur det egentligen föreligger är väl inget som någon skulle tänka sig att fråga någon av dessa ”djävlar från underjorden” om.

Underjordens Demoner.

Drow (Uttalas [drao]) bor i underjorden, i stora städer där de håller mängder av människor och alver som slavar i sina gruvor och de visar sig sällan uppe på ytan.

De få ggr man hittills sett dessa svarthyade, vithåriga varelser på ytan så har de nästan utan undantag varit en mindre grupp, som dock garanterat har ställt till med något ofog. Troligen har de haft ont om slavar, eller sökt något annat här uppe, vem vet?

Alla kommer ihåg de sagor de fått höra när de var mindre om de demoner från Underjorden som tar Dig om Du vandrar för långt ensam i skogen eller bergen. Varefter de släpar ned Dig till sina Underjordiska städer där de torterar Dig för sitt eget höga nöjes skull, varefter de kanske låter Dig dö, om de tröttnat på Dig, annars helar De Dig och börjar sen om på nytt.

Alvdemoner.

De som har mött drow säger att de ser ut som svarta alver. Mången teori om deras ursprung finns. Kanske var det som Några lärde skrev i ”Arcanum More” att de är en blandning av skogens alver och demoner från Underjorden, och att de nu är här för att utkräva även ytan som sin, efter att ha fyllt hela Underjorden??

Alverna vet säkerligen. Men som vanligt så håller de all information för sig själva, kanske är det av skamkänslor? Är dessa svarta varelser existens på något sätt deras fel?

Det verkar ju helt klart som om dessa svarthyade drow tycker sig ha en skuld att betala till ytans alver, eftersom de nästan alltid anfaller dem och verkar som mest nöjda då de låter sina vapen tala, särskilt mot alver.

Heder.

Då drow börjat visa sig mer och mer på ytan den senaste tiden, har fler fått med dem att göra.
Vad de flesta lärt sig är dock detta:
”Lita aldrig på en drow!”

De kan verka väldigt tillmötesgående, och gör gärna affärer med Dig om Du verkar ha makt, eller ha goda resurser, men det slutar oftast med att de hugger Dig i ryggen, eller säljer Dig till en bättre betalande fiende. Begreppet ”heder” verkar vara något de kan förstå, men bara inte kan använda på sig själva. Dock verkar det som om vissa faktiskt har en fungerande handel med dessa infernaliska varelser, eftersom deras exotiska varor börjat dyka upp i de större städerna, med hur man beter sig för att lyckas med DET talar de tyst om ifall de lyckats. MYCKET pengar i den handeln.

Beteende.

Drow verkar var ganska skygga, då man sällan ser dem, men ibland vänder de den uppfattningen på huvudet.
Då de istället stolta och rakryggade, med fruktansvärd arrogans dyker upp med en av sina fruktade prästinnor mitt i en stor ansamling rustade Ytlänningar, och bara säger vad de vill. Eller som oftast, KRÄVER något, trots sitt underläge i numerär.
Dessa kvinnor verkar fruktas något rejält, t.o.m. av deras egna fruktade krigare.

Och deras metoder verkar vara att verka från mörkret, som de tycks kunna böja efter egen vilja snarare än att tåga runt med arméer. Mången krigare har funnits död med många dolkstick i ryggen varav endast ett, det sista, placerat på dödlig punkt. Eller vaktposter som hittats förgiftade dagen efter. Och mången hyrsvärd och orcher har som sista ord innan de avrättats svurit att de handlat på order av drow.

Underjorden.

Deras städer i Underjorden sägs vara fantastiska. Större än någon stad på ytan, vackra fast otroligt skrämmande,

Fast ingen vet hur det egentligen föreligger, då ingen har sett Underjorden och kommit tillbaks för att berätta. Endast ett fåtal galna, babblande och gråtande idioter sägs ha återvänt efter att ha tagits till fånga av drow vid deras yträder.
Däremot VET man att många demoner, draka och dylikt delar livsutrymme med dessa drow från Underjorden. Kanske man kunde finna svar på frågorna i den mening de sägs viska i Ditt ötra när du vandrat för långt ut i mörkret??
”Usstan Phu Ilythiiri! Sarn Udossa!”

© Kent Lorbeck.