Nr 10. Vårens 71;a dag år 44 e GK f.
En handfull riddare från Rena Hjärtans Riddarorden på väg från Uris till Kish, råkade i strid med pirater från Svarta Seglets brödraskap.
Riddarna gjorde dock inga försök att komma undan utan bordade de förvånade piraternas skepp istället. Efter en hård och blodig strid lyckades de tappra riddarna slutligen segra och de förde i triumf sitt prisskepp in i hamn i Tirad som en hedersgåva åt Konung Kelric. De överlevande piraterna har slagits i järn och skall snarast utsättas för
pinliga förhör på det att man må lista ut brödraskapets hemligheter…
Ett särdeles stort parti av Elgads berömda blåa vin har kommit på villovägar. Spåren slutade vid en av gränsposteringarna mot Tirad och det antas att köpare från hela landet kontaktats…
Trätan mellan Storbonden Fingal från Mohyttan och Farbror Eskil från Ekeby drar ut på tiden.
Den började med får berusade på körsbärsvin och ett sönderslaget långbord och har därefter passerat förförda pigor, högländerna, vättar och en rakad tjursvans. Vad som väntar härnäst är en fråga som hela bygden ställer sig. Mor Margit föreslog dock att man borde stänga in dem båda två i hennes svinstia och inte släppa ut dem förens det bara var den ena som stod upp. Bygderådet röstade dock ned förslaget då Mor Margits stia behövs om hennes son Enok någonsin får fatt på gästabudsgrisen…
En av de nyuppförda vårdkasarna på gränsen mot de sju rikena har bränts ned med sina väktare ovanpå. Varför dådet skett råder det delade maningar om men det anses allmänt att det måste vara de svarta ryttarna som än en gång dragit förödelse över bygden…
Den beryktade skalden Loke som för ett tag sedan slog sig ned i Ekeby har försvunnit. Han skulle bege sig till Tykenmöksgården men må ha gått redigt vilse då han ännu inte kommit fram. I bygden lugnar man sig med att det ju trots allt inte ännu är någon som lyckats finna dit, så lite svinn är bara att räkna med. Någon gång kommer han nog fram…
I bygden är Aron Böle en firad man ty tack vare honom och hans bälgar så är man av med råttorna som fortfarande härjar i Finnlepras gruvor. Gruvfogden Jimler Järv, i folkmun känd som Guldgadden, har i sin förtvivlan börjat fundera på att vattenfylla gruvorna för att bli av med plågan. Han menar på att då kan man ju faktiskt råka glömma bagare Berger där nere och bli av med två oroshärdar på en gång. Vad gruvfrun tycker om påfundet är inte känt…
Om de Tiradiska soldater som häromåret begav sig av mot Nidmark under befäl av kusinerna Uller är ännu inget känt. Nyheter färdas dock långsamt från dessa avlägsna länder och det är kanske trots allt inte så konstigt. Mången förälder eller trolovad spanar dock oroligt efter kurirer från syd som bär med sig tidender om de kära på främmande mark…
Brus ger hår på bringan.
|