Inom Tirads gränser står mången viktiga personer att finna, och vad vore lämpligare än att börja med
Konungen själv, Kelric Aakron I. Han är en omtvistad regent, älskad av många och hatad av andra. Tronen besteg han efter
Herr Gyllenek d.ä. och de väldiga inbördeskrigen. Kelric var nämligen den man som fann konungasvärdet, och därmed ämnad att härska enligt vad
Konung Gylleneks proklamerat. Sitt starkaste stöd har han bland bönderna i södra Tirad, men även folket i norr har godtagit honom som sin konung. Kanske till viss del motvilligt, men vad fanns för val efter Jonaar Gyllenek dragit tillbaka sina anspråk på tronen? De allra flesta skulle nog ändock skriva under på att han är en rättskaffens konung. En jordnära och praktisk man, som ej ställer sig i det
bakre ledet då det drar ihop sig till strid.
Från en av södra
Tirads adliga familjer kommer Riddar Kiempe. En bastant man med krigiska drag utåt, men det finns de som säger att han rent av är feg när det drar ihop sig. Huruvida det ligger någon sanning eller ej däruti står fritt för var och en att bilda sig en uppfattning om. Vad som däremot är säkert är att om kung Kelric kan sägas vara en folkets man finns här hans motsats. Adlig uti fingerspetsarna och med ett släktträd få kan mäta sig mot. Var och en som mött riddar Kiempe torde därtill kunna intyga att hans manér inte riktigt ligger på folklig nivå.
Ytterligare ett välkänt ansikte i Tirad är Elanora Hjortenskölds. Må så vara att man inte ser till det särskilt ofta nu längre, ty hon är maka till den numera mycket anonyme Jonaar Gyllenek. Ryktet säger att han rest med alverna, och det torde inte vara allt för otroligt, eftersom vänskapen dem emellan är ett gärna omtalat ämne i Tirad. Huruvida Elanora ska ha följt med på denna resa eller inte är okänt, liksom om resan verkligen företagits. Sist de båda sågs var de i sällskap under herrarna Ullers sista julgästabud, vintern år 41 e GK
f.
En man som gått "den hårda vägen" mot sin titel är Laran. Personligen dubbad till fririddare av Tirad av konung Kelric Aakron. Ingen familj av börd har gett honom gratis berömmelse, och som så ofta i de fallen lever han upp till sin position med stort ansvar. En av hans återkommande sysslor är förhandlingar med gruvpatron Erin Uggla om skatten för gruvan i Norra Tirad. Något som måste sägas att han klarat bra, och då även för egen räkning. Ryktet säger nämligen att han pratat till sig en del av inkomsterna från skatten... Vidare talar rykten om att han bär på en illa dold förälskelse i Amalia af
Kirkero. Han har även en del affärer ihop med Nidmarkaren Frans Uller. Utmärkande för honom är hans glädje i vinets glans och en lite framfusig attityd. Men det kanske är något som måste till för att nå berömmelse i hovet?
Runt om i Tirad rör sig ett fåtal personer nästan ingen vet något om, men så gott som alla känner till. En av dessa går under namnet Astor, och han tillhör den magiakademi
Konung Gyllenek grundade under sin tid som regent. Just Astor verkar på ytan vara en lugn och stillsam man som de allra flesta, men därunder döljer sig krafter få ens vågar drömma om. Det sägs att han ensam drev bort både Bergakungen och hans armé en gång för länge sedan, och på så vis ändrade både Elgads, Ulgads och Tirads historia. Vad som egentligen skedde, och hur mycket sanning det står i ryktena som går kan ingen riktigt svara på. Det skulle i så fall vara Astor själv, och vem vågar fråga honom? Klart är dock att det bakom detta lugn han bär på finns något som gör hans trygghet säkrad.
En man som sätter sin tilltro och sitt yrke till lite mer lättbegripliga saker är Ragund. Kanske inte mycket mer lättbegripliga, men en del mer än det Astor sysslar med. Då Jonaar Gyllenek gjorde anspråk på tronen fanns denne man med som hans följeslagare och rådgivare, och det är så han gjort sig sitt rykte. Rent personligen föredrar han säkert titeln hovastrolog, även om nu Jonaar inte håller något hov längre. Å andra sidan är inte Kelric den som är långsint, och just en skicklig astrolog är något som saknas i hovet där. Åtminstone om man ska lyssna till vad folket i norra Tirad säger.
Under musikanternas kamp i Tirads norra delar år 40 e GK f gjorde sig detta sällskap kända. Med en pjäs och tillhörande sånger vann de folkets och
domarnas hjärtan och gick segrande ur kampen. Sedan dess har de rest runt om i Tirad och deltar med sin underhållning på allehanda olika tillställningar. Värd att nämna specifikt kan kanske den mycket duktige och erkände spelmannen Aun vara. Han har med sina olika instrument fått äran att underhålla på herrarna Ullers gästabud upprepade gånger. Därmed inget ont sagt om de andra i sällskapet. Cornelius, Monessa, Korp, Kloka, Doroon och Miriel kan alla konsten att väcka uppmärksamhet, och därtill göra något vackert med den!
Året som följde, det 41:a e GK f, bjöd på en musikanternas kamp även det. Bland deltagarna fanns för andra gången Tiril, och redan under föregående år hade hennes toner lockat många. Nu räckte det till en seger, något en del tycker hon borde haft tidigare. Å andra sidan går det ingen nöd på denna unge dam, ty tonerna har som sagt lockat många. Bland herremän och adelsdamer betalas det rikligt för underhållning, och sitt erkännande har hon nått för länge sedan. Skickliga musikanter kan det aldrig bli för gott om!
Till de kringvandrande underhållarna måste även gycklaren Elis räknas. Hans första framträdanden var med gycklargruppen Irrblosset runt år 38 e GK f. Dessvärre har inte mycket av denna talang synts till sedan dess, fast Elis håller sig aktiv trots det. På det Ullerska gästabudet har han setts framträda, även om det finns de som säger att hans glädje för mjöd och mat var större än den för att underhålla. Det torde inte vara så svårt att räkna ut sanningshalten i det när en gatornas gycklare släpps lös i herremännens salar... Elaka tungor talar dessutom om att han skulle förtjäna den större delen av brödfödan som ficktjuv. För andra låter det otroligt, med tanke på att han liksom Irrblosset bemästrar sina konster
väl.
Änkefrun Liandrin af Lilja är vida känd och ökänd i Tirad för framförallt två saker. Sin gudomliga skönhet och sin rad av forna äkta makar. Hon håller sig med en lejongrop för, enligt vad hon säger, nöjets skull. Därtill har hon nu utökat den genom att påbörja en samling exotiska djur från Kish. Det må så vara att hon finner nöje i detta, men bland raden av äkta makar är det mer än en som mött sitt öde genom att komma för nära lejongropen... Liandrin själv blir lika förkrossad varje gång det händer, men nog ryktas det att dessa olyckor i själva verket är något annat. Detta till trots svärmar Tirads unga ädlingar runt henne. Om inte för den skönhet hon besitter, så nog för den enorma rikedom hon sägs vara ägarinna till.