Ulgad är det största och mäktigaste konungariket som någonsin funnits. Gynnat av ödet, välsignat av GudaKonungen. I de fantastiska städerna finns rinnande vatten, enorma teatrar, kapplöpningsarenor, tempel och guldskimrande palats. Inget land västan om sol östan om måne kan mäta sig med strålprakten hos det heliga Ulgad.
Ulgad styrs av den rättrådige GudaKonungen, Ulric II, som varje invånare i landet innerligt dyrkar. I honom strålar den kraft som mäktar betvinga himmel och hav och världens alla länder. Runt om Ulgad finns bara mörker. Skogiga och ociviliserade avkrokar, befolkade av barbarer. Ständigt försöker dessa barbarer tränga in i Det heliga Ulgads land och förstöra det. Därför håller Ulgad en stor och stående armé, vars uppgift det är att försvara gränstrakterna. Att vara soldat i Ulgads armé är en ära. Löningen är bra och alla som avslutar sin militärtjänst belönas med ett stycke land att äga själv. Disciplinen i armén är fullkomlig. Generalerna är personligen utsedda av GudaKonungen och därmed dennes ställföreträdare. För en soldat är det en omöjlighet att ordervägra eller sätta sig upp mot överheten. I sin tur vet överheten att belöna sina underlydande rikligt.
Magi är en styggelse. En vedervärdig och avskyvärd våldtäkt på de heliga krafter som flödar genom världen. Att syssla med magi, eller dyrka andra gudar än Konungen är en hädelse. Hädelse bestraffas naturligtvis med döden.
Huvudstad i Ulgad är Uris.
GudaKonungens son heter prins Taran och är gift med prinsessan Ellowyn från Elgad. Dessa båda har tillsammans en dotter, som de kallar Felicia.
I Ulgad finns det en nunneorden vars utbildning anses vara den främsta, såväl vad gäller teorin som svärdskonstens alla hemligheter. Alla förnäma adelsfamiljer och de rikaste borgarna sänder sina ynglingar hit för att på bästa sätt utbilda dem. De elever som har förmånen att utbildas här blir alla tatuerade med ordens symbol, en blodsdroppe. Också Ulgads hov sänder sina barn hit för utbildning. Konungens egen son, Prins Taran, är även han utbildad av nunnorna och bär således ordens tatuering. Rykten säger att nunnorna ser Rena Hjärtans Tro som en konkurrent om eleverna och därför hyser ett visst agg gentemot dessa.
Armén är ryggraden i GudaKonungens strålande rike. Soldatens plikt är att kämpa för att försvara sitt fädernesland. De senaste åren har det varit ett ständigt trassel med Högländarna. Dessa högländernas besvärliga barbarer har visat sig vara farliga och oregerliga. Naturligtvis försökte GudaKonungen tala till dem via sändebud och diplomater, men de ociviliserade Högländarna avrättade dessa och förtärde deras kvarlevor (Ja, det ryktas verkligen om att Högländarna äter upp sina döda fiender). Så, ingen annan utväg fanns alltså än att passivisera dem med vapenmakt. Ett par år fortgick fälttågen på högländerna. Ständiga segrar bevisade att GudaKonungen var ämnad att styra även över dessa ogästvänliga trakter. Efter ett kort uppehåll återupptogs offensiven för att en gång för alla erövra detta land.
Alla soldater inom GudaKonungens armé bär tvådelade röd-blå tabarder. Den röda halvan över hjärtat, d.v.s. vänstra sidan, och blått över den högra sidan. Vanligtvis bär man därunder svart tunika och svarta byxor. Manteln är oftast grå. Rustningar får var soldat bekosta åt sig själv, men det är en god investering att göra om man vill ha en längre karriär inom armén.