Tirad är ett anrikt land styrt av gamla traditioner och ceremonier. Landet består till stora delar av djupa, mörka skogar med ett kärvt klimat. Detta har fostrat hårdföra och självständiga bönder; Hårda, fria män och kvinnor som bildar landets ryggrad. I söder är landet öppet och böljande sädesfält är en vanligare syn än djupa skogar. Den åldriga huvudstaden Argos ligger i skärningen mellan söderns fält och de nordliga skogarna. Staden är välbyggd trots sin ålder och på intet sätt nergången. Från stadens murar, som ryktas vara de högsta i världen, vajar rikets fanor och de stolta garnisonsvakterna syns patrullera.
Över detta ädla rike styr Konungen, liksom han gjort sedan rikets grundande. Konungar har fötts till tronen och konungar har tagit den med svärd. Oavsett vilket har den rättmätiga konungen alltid bevisat sin rätt att styra genom att vart sjunde år visa upp riksfanan. Denna är det krigsbanér som skänktes av Amric den ljuse till rikets grundare för att just visa hans rätt till tronen. Det är den fana som alla rikets ädlingar sedan dess svurit att följa.
Detta var vad som låg till grund för all den tumult landet genomgått de senaste tio åren. Det började på den tiden då Konung Gyllenek styrde landet. Han hade bestigit tronen först som en mogen man och hade därför haft gott om tid att studera både det ena och det andra. Det var så det kom sig att Tirad fick en magiker till konung. Gyllenek visade sig vara en både vis och lysande regent som fick sitt land att blomstra. Det var han som bland annat skapade Tirads magiakademi. Många barn hade han och landet var lyckligt. En enda sorglig händelse drabbade landet under denna glädjens tid, och det var när den av folket mest älskade prinsen, Kaleb, föll av sin häst under en jakt och bröt nacken. Hela landet sörjde, men glädjen återvände och Konung Gyllenek styrde rättvist.
Men hans lycka varade inte för evigt. När folket gynnas finns det alltid de som känner sig ofördelaktigt behandlade. Därför ljöts en mörk höstkväll blod i slottet och rikets fana stals. Oppositionen hävdade sedan högljutt att det var emot gudarnas vilja som Gyllenek satt på tronen och inbördeskrig utbröt. Kriget varade över hela vintern och ända in på våren. När han tillslut lyckades återta sin tron var hela hans familj död. Själv var han en sjuk man och då han inte längre hade någon arvinge förkunnade han att den som fann kungssvärdet skulle bli Tirads näste konung. Så kom det sig att Kelric Aakron I blev regent.
Innan Konung Gyllenek dog skickade han sina tre trognaste vänner, Hertigarna över Lejonborg, Falkens borg och Örnens borg, tillbaka till Argos. Där hämtade de alla de böcker konungen själv skrivit om magi på det att de inte skulle falla i orätta händer. De tömde även stora delar av den kungliga skattkammaren. Allt detta förde de med sig till sina borgar eskorterade av några man ur Tirads Lejon. Sedan sänkte Gyllenek de tre borgarna och alla i dem under jord på det att de skulle stiga upp igen först den dagen då Tirad hade en riktig konung som styrde landet.
Redan från första början präglades Konung Kelrics styre av de krig han fick utkämpa. Fyra gånger stred han mot mörkrets härar, och tre gånger vann han. Den fjärde gången fann sig dock Tirads trupper vara fast i ett bakhåll i det som i dag kallas Tårarnas dal. Fällan höll på att slutas omkring dem och säkert är att ingen överlevt om det inte hade varit för Tirads Lejon, det kompani som även i andra länder räknades som det främsta. De stannade kvar och stod emot mörkrets härar och på så sätt köpte de tid för resten av Tirads armé att dra sig tillbaka. Denna hjältemodiga handling hade givetvis sitt pris. När kvällen föll fanns inga av Lejonen kvar i livet och deras glans var släckt för alltid. I krigets spår rådde hungersnöd och missväxt. Oro sköljde över landet och till slut förklarade de norra delarna sig för självständiga.
Det var då som Jonaar Gyllenek steg fram. Han var den enda kvarvarande av ätten Gyllenek, och var barnbarn till den gamle kungen. Jonaar hävdade sin rätt till tronen och stöddes av den nordliga adeln. Kelric lyckades däremot övertyga de fria bönderna i norr att åter ställa sig under hans beskydd. Efter månader av diplomati drog slutligen Jonaar Gyllenek, högaktad av många, tillbaka sina krav. Därför kan idag Tirad glädjas åt ett lugn som det inte upplevt på nästan tio år.